Kjell-Kerstin började arbeta hos oss på måndagen den 3 mars och inte förrän på torsdagen den 6:e stötte vi på varandra igen. Jag hade hunnit ta reda på vem Concita Wurst var och förmodligen var det inte en av mina föräldrars favoritsångerskor eftersom jag aldrig hört talas om den artisten förut. Mina föräldrar är väldigt, extremt, musikälskande. Den här gången träffade jag min nya kollega på fikat. Jag hade suttit och smuttat på min chailatte i åtta minuter när Kjell-Kerstin kom med sin tekopp. Jag hann bara fråga om det hade gått bra med allt hittills. Det hade det gjort. Någon annan fångade Kjell-Kerstins uppmärksamhet och min rast var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar