Nu fikar jag. Kaffe med chokladbit. 16-åringen (Största) har också börjat dricka kaffe. Det känns konstigt tycker jag. Kanske för att jag själv var drygt 30 år innan jag började dricka kaffe. Han har lärt sig dricka kaffe i skolan. De läser franska och en dag nu strax innan påsklovet åt de fransk frukost. Han tyckte att det var gott med latte. Nu har jag gått upp till hans rum och serverat honom en kopp + en chokladbit. Han sitter och sliter med en uppgift om 2:a världskriget så jag tyckte att jag kunde gå upp med det men annars så är det lite emot mina principer att serva mina barn med det ena och det andra.
Vi har köpt hö som ni ser. Jag tog foton på snödropparna och krokusarna också och sedan tog batteriet i kameran slut annars hade ni fått se vilken choklad jag äter. Vi tittade på cykel till 9-åringen men det blev inget cykelköp. Det var bara öppet på ställen med dåliga cyklar idag. I alla fall hittade vi ingen bra cykel på de där ställena. Vi passade på att "stor"-handlad också när vi ändå var ute och for. Jag storhandlade i en liten kundkorg så kan ni fatta ungefär hur mycket det blev. Under tiden passade sambon på att gå till Kjell och handla en ljuddämpande matta till datorn. Jag vet inte om det är vi som stör den eller den som stör oss men det vet nog sambon. Jag ställde mig i fel kö som vanligt. Det gör jag alltid så egentligen är det inte så mycket att orda om. Framför mig stod ett par som hade storhandlat på riktigt. Mannen skulle betala med sitt kort för 550 kr resten skulle kvinnan betala med sitt. 599 skulle resten gå på, då skulle hon även ha de varor som hon ännu inte lagt upp på bandet, ett durkslag och en hel massa matlagningsgrädde. Då gick köpet inte igenom. Då ville hon betala med kundkortet men då var det ännu inte registrerat. Det skulle tydligen mannen ha gjort men han mindes inte om han hade gjort det. Då ville hon returnera grädden och durkslaget och det gick bra. Det konstiga var att de såg inte alls besvärade ut. Sambon frågade mig varför de hade tagit så lång tid för mig att handla fastän det nästan inte var några köer alls. Då svarade jag att det var ett par som hade oturen att hamna före mig i kön. Då förstod han precis. På hemvägen fick sambon komplettera mina matinköp på vår näraffär. Jag satt kvar i bilen och lyssnade på sex timmar om sex på P3. Vi har inte gjort något åt rummen än. Jag måste planera den flytten bättre först.
5 kommentarer:
Å fy vad jag skulle tycka det var pinsamt om ett köp inte gick igenom :S
Jag tar alltid fel kö jag med. Ibland byter jag men det visar sig alltid vara en dålig idé!
Gott med choklad :)
Visst är det pinsamt, men sånt som händer...
Malla: Jag skulle också tyckt att det var pinsamt, både för att det tog tid och för att de så uppenbart inte verkade ha pengar så att det räckte. Jag har slutat byta kö. Jag byter inte ens om de öppnar en ny kassa.
Fru Venus: Ja, egentligen så borde jag beundra dem för att de höll sig så coola och inte verkade skämmas det minsta. Det är ju faktiskt sådant som kan hända.
Fel kö brukar jag också alltid hamna i! Hade inte jag haft pengar på kortet så hade jag dött av skam, men det är jag.
Kram på dig.
Gafflan: Jag hade också dött. Det var nästan så att jag dog åt dem fast jag stod bakom }=
Skicka en kommentar