Sambon är inte hemma. Vete sjutton var han är (men jag har mina misstankar). Jag kom hem för en timma sedan och då var han inte här. Det blir köttbullsmackor till middag för jag orkar inte laga mat. Hur trött kan man bli? Nu förstår jag hur det är att vara "i karriären" och jobba för jämnan. Nu tog jag i. Jag jobbar inte kvällar och nätter så där som jag förstått att t.ex. en del politiker gör. Idag jobbade jag bara mellan 07.30 - 17.15. Det är inte själva tiden på jobbet som är jobbigt. Det är innehållet. Det är så mycket som ska få plats och rymmas i min cerebrum. Allt får inte plats. Det pyser ut saker. Mest glömmer jag hemmasaker. Jag har glömt att dra ut soptunnan, matsäck till Minsta och att duka av köksbordet efter middagen t.ex.
Nu har jag blivit abruten i skrivande av det är blogginlägget tre gånger så jag har glömt bort allt som jag tänkte på innan jag började skriva. Har precis pratat med svägerskan. Hon ringde och bjöd hem oss på 3-fika på lördag. Trevligt! Jag har skrivit upp det i vår kalender i hallen så att jag inte ska glömma bort det.
Sambon är inte hemma ännu förresten. Han har ringt. Han har vindsurfat och är på väg hem (min misstanke stämde).
4 kommentarer:
Håller med dig, det är egentligen inte tiden på jobbet som är problemet. Problemet är att man inte orkar/hinner med det man ska göra när man inte är på jobbet
Det känns som att du jobbar för mycket. Alternativt har för få timmar på dygnet.
När ska du ha tid att skriva på en roman till exempel? Alla måste ju ha tid att skriva på sin roman.
Glöm inte bort dig själv kära Knaster. Kanske en massage framöver? En stor stor kram!!!
Shamrock: Det är just precis så det är.
Nilla: Jag har en titel till min roman. Den ska heta "Hur jävla du får man va?" Titeln kom jag på igår. jag år se när jag orkar/hinner/får inspiration att skriva resten.
Alexandra: Jag ska önska mig en massage i födelsedagspresent. :)
Skicka en kommentar