Det är för att jag inte rör på mig som jag är så trött. Sådeså! Skärp mig! Det går inte att komma med några undanflykter om att jag cyklar 30 minuter varje dag och springer i trappor fem våningar upp och ned ett par gånger om dagen. Det räknas inte. Det är ingenting. Det är som att slänga ett litet kolapapper i en tom container. Den här kroppen behöver fyllas med mer rörelse för att få mer energi.
Jag var på vårdcentralen idag. Inte på den jag jobbar alltså utan på en annan. Jo, först var jag förstås på den jag jobbar på men sedan cyklade jag till en annan vårdcentral för att träffa en distriktssköterska. Jag fick låna en blodtrycksmätare av honom. Nu ska jag mäta mitt blodtryck två gånger om dagen i en vecka. Jag har hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar. (Min pappa var 39 år när han fick sin första hjärtinfarkt. Mamma dog av en hjärtinfarkt när hon var 59 år. Pappa dog av en cancer när han var 69 och mamma hade en cancer men dog av en hjärtinfarkt). Jag tycker att med de förutsättningarna som jag har så borde jag fatta att jag ska vara rädd om min enda kropp och träna och äta fanatiskt. Jag totalignorerar riskerna och använder min allt mer försoffade kropp med en häpnadsväckande slit- och slängmentalitet. Varför känner jag mig plötsligt som en Ikea-möbel!?
Röker gör jag i alla fall inte. Det har jag aldrig gjort. Min konsumtion av alkohol är extremt sparsam. Knappt mätbar.
Imorgon ska jag kanske ta tag i mitt liv. Egentligen borde jag bli nästanvegetarian och äta mindre farligt fett och mer Omega3. Dessutom skulle jag behöva genomföra minst tre intensiva träningspass per vecka.
Snart ska jag gå på Friskis och Svettis för första gången i mitt liv! Om några veckor ska jag göra det. Tror jag. Om någon fortfarande vill ha sällskap av soffan Knasterfaster från Ikea.
8 kommentarer:
Du har rätt tänk på gång i alla fall, och friskis och svettis önskar jag att vi hade här. Kvällskram från en hörnsoffa...
Du är så underbart precis med dina klockslag! Men du måste vara rädd om dig, du är så värdefull för mig.
KOLLA! Venuskan och jag har kommenterat nästan samtidigt; hon vann med några hundradelar tror jag, för hennes kommentar kom först!
Ja, var rädd om dig. Just hjärtinfarkt och cancer finns ju en risk för ärftlighet. Det vet ju du. Men det är så svårt att vara klok och aktsam om sig själv. Lättare att råda och ta hand om andra.
Om jag bodde lite närmare skulle jag ta med dig till vilket träningsställe som helst. Hon den där vännen du har, som bor i samma stad som du, hon har nog inte gett upp. Följ med henne nästa gång hon ska gå.
Friskis hit, Friskis dit. Man kan ju börja med att gå ute en timme om dagen c:. Sedan ska jag försöka att inge baka kladdkaka hos er mer. Det blir sellerikaka istället.
Fru Venus: Tror du det går att leva utan soffhörn?
Osloskånskan: Jag ska bättra mig. Tänk att du och Venuskan nästan krockade här inne hos mig. Vilket sammanträffande!
Singelmamma: Ja, jag ska!
Sanis: När när kommer du och gör sellerikaka?
Alltså... Friskis är absolut inte läskigt. Tro mig. Jag tycker dom flesta sådana aktiviteter kan vara läskiga och känna mig felplacerad. Friskis är de opretentiösa, de livsälskandes, de snällas, de otränades tempel. Här kan man träna utan att någon dömer varken efter utseende eller rörelsemönster. Tro mig! Mer okoordinerad och "fel" klädd än mig får du leta efter... Så jag vet vad jag talar om. Gå på Friskis. Jag tror du kommer tycka om det!
Kram
Mika
Mika: Ok. Hoppas du har rätt!
Skicka en kommentar