onsdag 22 augusti 2012

Nu är jag trött igen

Nu borde jag verkligen ta tag i mig själv och komma igång med någon slags träning. Den här tröttheten och initiativlösheten som kommer över mig när jag kommer hem från jobbet känns inte frisk. Somnade inte förrän någon gång strax innan 23 igår kväll (som vanligt) och sedan vaknade jag vid 02.30 tiden och hade av någon konstig och ovanlig anledning svårt att somna om. Vid 03-tiden letade jag upp en bok som jag låg och läste i under en timma eller två. När väckarklockan ringde 05.56 sov jag väldigt djupt. Jag snoozade och gick upp 06.37. I morse kände jag för att äta frukost först och duscha sedan. Så brukar jag aldrig göra annars! Jag flexade lite grann och kom till jobbet kvart i åtta. Att jag endast sover 5 - 6 timmar per natt har säkert inget med min trötthet att göra. 

Det är för att jag inte rör på mig som jag är så trött. Sådeså! Skärp mig! Det går inte att komma med några undanflykter om att jag cyklar 30 minuter varje dag och springer i trappor fem våningar upp och ned ett par gånger om dagen. Det räknas inte. Det är ingenting. Det är som att slänga ett litet kolapapper i en tom container. Den här kroppen behöver fyllas med mer rörelse för att få mer energi. 

Jag var på vårdcentralen idag. Inte på den jag jobbar alltså utan på en annan. Jo, först var jag förstås på den jag jobbar på men sedan cyklade jag till en annan vårdcentral för att träffa en distriktssköterska. Jag fick låna en blodtrycksmätare av honom. Nu ska jag mäta mitt blodtryck två gånger om dagen i en vecka. Jag har hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar. (Min pappa var 39 år när han fick sin första hjärtinfarkt. Mamma dog av en hjärtinfarkt när hon var 59 år. Pappa dog av en cancer när han var 69 och mamma hade en cancer men dog av en hjärtinfarkt). Jag tycker att med de förutsättningarna som jag har så borde jag fatta att jag ska vara rädd om min enda kropp och träna och äta fanatiskt. Jag totalignorerar riskerna och använder min allt mer försoffade kropp med en häpnadsväckande slit- och slängmentalitet. Varför känner jag mig plötsligt som en Ikea-möbel!? 

Röker gör jag i alla fall inte. Det har jag aldrig gjort. Min konsumtion av alkohol är extremt sparsam. Knappt mätbar. 

Imorgon ska jag kanske ta tag i mitt liv. Egentligen borde jag bli nästanvegetarian och äta mindre farligt fett och mer Omega3. Dessutom skulle jag behöva genomföra minst tre intensiva träningspass per vecka.

Snart ska jag gå på Friskis och Svettis för första gången i mitt liv! Om några veckor ska jag göra det. Tror jag. Om någon fortfarande vill ha sällskap av soffan Knasterfaster från Ikea

8 kommentarer:

Fru Venus sa...

Du har rätt tänk på gång i alla fall, och friskis och svettis önskar jag att vi hade här. Kvällskram från en hörnsoffa...

Osloskånskan sa...

Du är så underbart precis med dina klockslag! Men du måste vara rädd om dig, du är så värdefull för mig.

Osloskånskan sa...

KOLLA! Venuskan och jag har kommenterat nästan samtidigt; hon vann med några hundradelar tror jag, för hennes kommentar kom först!

Singelmamman sa...

Ja, var rädd om dig. Just hjärtinfarkt och cancer finns ju en risk för ärftlighet. Det vet ju du. Men det är så svårt att vara klok och aktsam om sig själv. Lättare att råda och ta hand om andra.
Om jag bodde lite närmare skulle jag ta med dig till vilket träningsställe som helst. Hon den där vännen du har, som bor i samma stad som du, hon har nog inte gett upp. Följ med henne nästa gång hon ska gå.

Sanis sa...

Friskis hit, Friskis dit. Man kan ju börja med att gå ute en timme om dagen c:. Sedan ska jag försöka att inge baka kladdkaka hos er mer. Det blir sellerikaka istället.

Knasterfaster sa...

Fru Venus: Tror du det går att leva utan soffhörn?
Osloskånskan: Jag ska bättra mig. Tänk att du och Venuskan nästan krockade här inne hos mig. Vilket sammanträffande!
Singelmamma: Ja, jag ska!
Sanis: När när kommer du och gör sellerikaka?

Mika sa...

Alltså... Friskis är absolut inte läskigt. Tro mig. Jag tycker dom flesta sådana aktiviteter kan vara läskiga och känna mig felplacerad. Friskis är de opretentiösa, de livsälskandes, de snällas, de otränades tempel. Här kan man träna utan att någon dömer varken efter utseende eller rörelsemönster. Tro mig! Mer okoordinerad och "fel" klädd än mig får du leta efter... Så jag vet vad jag talar om. Gå på Friskis. Jag tror du kommer tycka om det!
Kram
Mika

Knasterfaster sa...

Mika: Ok. Hoppas du har rätt!