söndag 28 juli 2013

Vad är det som har hänt?

Det är inte lätt att veta. Sambon har varit dum och jag känner mig grundlurad. Känslorna som blossade upp mellan oss i Grekland fick honom att erkänna. Jag blev chockad. Han ber mig blogga nu fastän jag är tom på ord. Vill inte hänga ut honom, oss. Känns som om jag lurat er också. Jag skrev ju att jag var så lycklig. Det var sant, då. Nu är jag kär och olycklig. Borde kanske kasta ut honom men vill bara ha honom nära. Vi har pratat och pratat. Om precis allt känns det som. Hur har vi kunnat levt tillsammans i 24 år utan att prata med varandra så som vi har gjort nu? Känns som om han är en del av mig och att vi har begått misstaget tillsammans. Vill vara färdig med det här nu. Vår första kris. Hur många tårar kan en man gråta? Han vill att jag ska slå honom. Vilket jag kommer att göra. Inte fysiskt men verbalt kommer jag att slåss. Idag blev det äntligen ett väder som stämmer överens med vårt sinnestillstånd. Vi köpte en film och satt nära varandra i soffan när vi tittade på "En oväntad vänskap". Om en stund ska vi ta en promenad i regnet.

18 kommentarer:

Fru Venus sa...

Filmen "En oväntad vänskap" kan få vem som helst att tänka till, och le. Kan man prata vännen, då kan man också försöka gå vidare, Kriser kommer och går, men att vara kär och älskad är inte alla förunnat. Kram <3

Maria sa...

Det är ju jättebra att ni kan prata om vad som hänt. Är det värt att kämpa för så kämpa för allt du är värd. Och allt han är värd.....
Kram ♥

Zelda sa...

Oj, det här kändes som mina ord. Det känns som ord jag skulle kunnat skriva för ett par år sen men som jag aldrig skrev.
Men prat löser väldigt mycket så prata, prata prata det gjorde vi. Ett litet "gnag" i mitt inre finns fortfarande som kommer upp till ytan ibland. Men oftast kan jag putta ner det där gnaget långt ner och tänka att efter 30 år ska det mycket till innan jag faller.
Och det kan bli bra...väldigt mycket bra. Kram!

Anki sa...

<3 <3
Många varma kramar!!
Ni klarar detta.

Pillargontanten sa...

Det låter i alla fall som om ni är en bra bit på väg, tillsammans!
Här kommer en styrkekram!

Singelmamman sa...

Åh! Mer vet jag inte att säga. Fru Venus uttryckte det bra.

tigerliljan sa...

Det gör ont att läsa att du har det så svårt. Att ni har det så svårt. Livet är en bergochdalbana. Ofta.

Mika sa...

Tänker massor på dig! Dina ord känns så bekanta. Ska se om jag hittar din mail adress så jag kan maila dig. Kramar!!!!!

Anonym sa...

Stor kram! Jag hoppas o tror att ni löser det! Att prata är alltid bra.
Gafflan som inte är inloggad.

Malla sa...

Jag vet ingenting och har inte läst bloggar på en halv evighet. Men jag hoppas ni gr starkare ur krisen och tar 24 år till tillsammans. Stora kramar!

Osloskånskan sa...

Så modiga ni är - han som ber dig blogga om sitt misstag och du som skriver så naket om det. Jag är glad i dig, och önskar dig det bästa.

Småländskan sa...

Ni fixar det! Så klart ni fixar det! Prata är det bästa ni kan göra. Sen kanske förstå, förlåta... och än en gång förstå "varför".
Jag vet, av erfarenhet, att det är svårt, men jag vet också att det är värt att satsa på, detta att man vet innerst inne att man har ett liv tillsammans, att man verkligen vill fortsätta...
Önskar dig, Sambon och grabbarna lycka till!

Fru Fransson sa...

Många kloka ord har du fått här ovanför, men jag tänker även på vad vår Präst sa till oss:
Tre viktiga ord att använda ofta: Tack, Förlåt och Jag Älskar dig.

Kämpa på, ni fixar det här!!
Kram!

Anonym sa...

Alla andra uttrycker det så bra. Önskar er en bra fortsättning på livet. Kram/Malde

nillas liv på pinnen sa...

Det låter som att de går bra ...
Att kunna prata med varandra är väldigt värt.

Knasterfaster sa...

Fru V: tack för vykort
Maria: tänk så mycket vi inte visste om varandra. Nu vet vi förhoppningsvis allt.
Zelda: jag längtar efter att bara ha ett litet gnag kvar
Anki: tack, kram
Pillargon: På väg är vi i alla fall.
Singel: åh räcker bra.
Tiger: jag tycker som dig. Den här dalen var djup.
Mika: hittade du inte adressen? Den står där uppe till höger
Gafflan: tack för kram
Malla: om 24 år när jag är 69 ska jag lämna sambon
Oslo: du anar inte hur mycket det tog emot att blogga om detta
Smål: tack från alla oss
Fru Frans: förlåt har jag inte accepterat ännu...
Malde: tack för lyckönskningen
Nilla:att inte prata är ovärt

Susanne Arvidsson sa...

Tänker på dig jätte mycket och sänder massor med kramar till dig, detta är värt att kämpa för även om det är tungt.
På det viset som du skrev och berättade i bloggen visar hur otroligt stark du är, och det är mycket fint av sambon att säga att du ska blogga. Ta tillvara allt bra av detta:)))

Sus sa...

Åh..det gör ont i hela mig.
Jag tror att jag varit med om samma sak. I mitt förra liv. Med barnens pappa.

Vi kunde inte prata eller reparera.

Jag har hopp om er <3