"De som har blötast tröjor efter matchen brukar vinna också". Jag tror jag ska ska ta med mig en vattenpistol och gå och titta på hockey. Ska jag sitta på läktaren eller gömma mig i ett omklädningsrum?
Ibland tittar jag på sportnytt. Det är roligt med alla klyschor. Sport är jag inte särskilt road av.
Nästan alla som jag har pratat med idag har varit trötta.
Nu när jag bestämt mig för att bo kvar här så har jag börjat prata som Hjalmar. Ni skulle höra vilka fiiiina i jag gör. Några av er kanske missförstod mitt förra inlägg. Jag har inte haft funderingar på att flytta härifrån. Jag hade bara inte bestämt mig för att stanna kvar. Att det tog 12 år för mig att fatta att det är här jag ska bo en lång tid framöver får ni skylla på vad ni vill. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska leva tillsammans med Sambon livet ut eller inte. Det tål att tänka på tycker jag. Vi har "bara" varit sambos i 22 år. Vi förlovade oss på julaftonen 1994. Bara för att ni inte ska missförstå detta också så vill jag förtydliga att jag älskar Sambon och är inte det minsta tveksam på mina känslor för honom. Hans känslor för mig är jag också övertygad om. Livet ut... Det är ju jättesvårt att veta hur det blir. Jag har ingen aning om hur det kommer att vara att leva med en tjurig, gnällig, stapplig, glömsk gammal gubbe. Blir han sådan så kanske jag drar. Han kanske hinner lämna mig innan jag har tröttnat på honom. Han står nog inte ut med en bitter, anklagande, gråtande och skällande surkärring heller. Tur vi inte är sådana ännu.
Var var jag nu? Jo, jag tänker bo kvar här i huset och det känns fiiiint att jag äntligen har bestämt mig för det. Det underlättar en hel del då vi pratar husrenovering t.ex. Ska vi renovera för att sälja? Nej. Ska vi renovera för oss själva så att vi får det fint omkring oss för vår egen skull? Ja. Hur gör vi då med trappan som står som en stor koloss mitt i huset och stjäl utrymme? Den river vi!
Apropå rubriken. Jag använder inte hatt.
Ibland har jag svårt att bestämma mig. Något av det bästa som finns är känslan av att ha fattat ett bra beslut. Särskilt fantastisk är den känslan när det gäller något viktigt. Jag tror att jag har fattat ett sådant viktigt beslut idag. Det känns så. Vi flyttade in i vårt hus för 12 år sedan. Nu har jag bestämt mig för att bo kvar här. I alla fall i några år till.
Kolla! Mellansonen har bakat munkar. Han brukar vanligtvis sova så här dags. Han har nog gjort dem i sömnen.
Hade tänkt berätta för er om mitt komplicerade förhållande till vänskap. Tänkte börja med en händelse då jag var i 8 - 9 års åldern. En av klassens mest populära tjejer frågade om jag ville komma hem till henne och leka efter skolan. OM jag ville! Det var som att bli hembjuden till Drottningen, typ. Vi skulle mötas ute på gården där hon bodde. Där stod jag och väntade i två timmar (kan ha varit mer, kan ha varit mindre, minnet sviker). Hon kom inte. Nästa dag i skolan fick jag veta att hon åkt och handlat tillsammans med sin mamma istället. Vi lekte aldrig mer. Vill inte trötta ut er med sådana historier. Det skulle framställa mig som en riktig bitterf***a och jag är inte bitter.
Orsaken till mina tankar om vänskap var ett meningsutbyte mellan mig och Mellan i förmiddags. Jag går inte närmare in på det här. Vi tyckte olika han och jag.
Hörrni mina vänner, är det någon av er som någonsin har rivit en trapp och ersatt den med en ny? Sambon och jag funderar på att riva vår kollosalt utrymmeskrävande trapp som vi har mellan våningsplanen här hemma. Vi tänkte ersätta den med en spiraltrappa för att få ett större kök. Någon som har en eller flera åsikter om det?
Jag har en massa ärvt guld som ligger och skräpar här och där. Någon som vet vad det kan vara värt att sälja det? Det är några guldringar och en halv cm bred halskedja med öppningsbar berlock bl.a. Räcker det till en ny dator tror ni? Räcker det till en ny trapp?
Twilight: Blue moon har jag tittat på ikväll. Sista timman av filmen hade jag sällskap av Minsta. Jag hittade ingen åldersgräns på den men så särskilt otäck var den inte tycker jag. Tror inte Minsta kommer att få mardömmar och inte jag heller. Inte mardrömmar i alla fall. När Sambon såg att det var halvnakna män på filmen så valde han att gå till den andra TV:n och titta på något annat. Han gillar inte sådana där tjejfilmer med snyft och känslokomplikationer. Det gör inte jag heller men vargarna var fina. Naturfilmer brukar vi titta på tillsammans.
Ursäkta mig att jag inte kommenterar på era kommenarer och inte så mycket på era bloggar. Det är så jobbigt från mobilen.
Idag var det bara jag som fick Sambon på kroken. :)
Det är inte alls konstigt att Största inte fått glögg och lussekatter. Här hemma har vi inte haft något. Jag har själv bara ätit en bit av en saffranslängd.
Jag skulle väldigt gärna vilja bo mycket närmare väldigt många av er.
KRAM
Min kärbo Sambon och jag har varit ute och gått i två timmar. Sambon valde att checka in på ett ställe under vägen. Han sa att det stod att han checkade in i Helvetet men det tror jag inte var sant för det var inte alls varmt där. Vi gick in på Mio och tittade på möbler. Det var riktigt roligt. Bilderna tog jag precis i närheten av Störstas och Mellans skola. Den de går i alltså. De äger den inte.
Nu måste jag få iväg Mellan till Ica för att handla fläskfilé, glögg och saffransbröd. Största meddelade häromdagen att han inte druckit glögg och ätit lussekatter sedan förra julen. Stackarn.
