På min arbetsplats finns det en kvinna som valt att inte vara hemma med sina barn. Hon är fyrabarnsmamma.
I början när barnen varit nyfödda så har mannen kommit med dem så att hon fått amma på sin lunchrast. Idag vid fikat var det ämnet för dagen. Mina fikakompisar dvs. min chef och en kollega, tyckte att det var rent förskräckligt av en mamma att försumma sina barn på det sättet. Hur skall det kännas för barnen när de får reda på att deras mamma prioriterat jobbet framför dem undrade de. Alla tycker att hon gör fel sa de också. Jag höll inte med dem. Jag hade på tungan att säga "men alla pappor som beter sig exakt så, får de någon kritik då?" men jag sa ingenting. Jag har pratat med den här mamman och pappan och jag tycker att de har gjort helt rätt. De struntar i vad andra tycker och tänker och har valt att göra på det sätt som passar dem bäst. Jag beundrar dem för att de vågar vara annorlunda.
Jag cyklade till jobbet idag. Åkte buss hem för det spöregnade. Har haft spränghuvudvärk som är bättre nu men kommer nog inte åka iväg och träna.
8 kommentarer:
Alla har sina skäl, men mammor som är hemma, vårdlediga eller mammalediga, med bebisar och har sina 1 och 2-åringar på dagis hela dagar (8 - 17)för att det är "jobbigt", man hinner inte fika eller handla, dom har jag INGENTING till övers för! Jag stannar också inne ikväll, det snöar...Kram
Jag tycker också dom gör rätt, eller jag tycker det är upp till varje familj att göra hur de vill, båda är ju lika mkt förälder :)
Och du cyklade ju en väg - bra det! :)
Hur man bestämmer vem som ska vara hemma är var och ens ensak. Följer man inte normen så blir det alltid en massa prat. Heja dom säger jag bara :)
Alltså dom som vågade göra tvärtom, att pappa är hemma och mamma jobbar :)
Jag tycker precis som du! Det är upp till var och en, huvudsaken är att alla barn har föräldrar som bryr sig och älskar dem.
Det viktigaste är att barnen inte sätts på dagis för tidigt, vem av mamma eller pappa som är hemma hos dem saknar betydelse.
Fördömandet är jobbigt. I synnerhet när det är bakom ryggen.
Och vem kan hävda att man vet vad som är bäst för andra?
Det är för ovanligt, det är ju bara därför. Folk säger alltid att de är så openminded men när det väl kommer till kritan... not so much.
(Jag var i Götet som back up för ett föreläsarjobb, men jag behövde aldrig göra det.)
Skicka en kommentar