Just nu oroar jag mig för Minsta som inte är hemma. Enligt Största hade Minsta en kompis här då Största kom hem. Sedan gick de ut. Största kände inte igen kompisen. Minsta har inte mobilen med sig för den beslagtog jag igår eftersom han hade skickat otrevliga sms till en flicka i klassen. Förhoppningsvis och troligtvis är de på Gården. Minsta brukar vara på Gården på onsdagar men då har han alltid kommit hem kl. 17 eftersom han går på fäktning som börjar kl. 17.30. Idag kunde han inte få skjuts till fäktningen för Sambon är på teater. Om Minsta inte är hemma kl. 20 så vet jag inte vad jag ska göra. Får väl ringa de kompisar som jag vet att han brukar hänga med.
Tillägg kl. 19.45. Han är hemma nu.
9 kommentarer:
bra att han är hemma nu! det är inte trevlig att vara orolig men det är svårt att låta bli!
Oro är vår arvedel, känns det som.
Jag önskar att jag kunde oroa mig lite mindre än jag gör.
Pjuh, skönt att Minsta hittade hem i tid.
Och oro, tja är väl en del livet.
Malla: Ja fy så jobbigt det var innan han kom hem! Svårt att bli arg när Minsta själv var så nöjd och glad när han kom hem...
Nilla: Jag önskar det samma som dig.
Chrissan: Du har rätt.
Såna däringande fjärilar bor ständigt i min mage oxå....
Skönt att minsta kom hem!
Maria: Ständigt denna oro. Det känns tryggast när alla är hemma.
Skönt att han är hemma igen men all denna oro, jag känner igen mig så väl.
Kram
Att oroa sig är att låna bekymmer av morgondagen. Jag försöker tänka på det när jag oroar mig.
Singel: Det ska jag försöka tänka på.
Skicka en kommentar