Fram till lunch ägnade jag mig åt att rensa fem pärmar med avdelningsprotokoll från de senaste 25 åren. Jag tömmde allesammans i pappersåtervinningstunnan. Tiden segade sig fram. Mina tankar fladdrade hit och dit och jag kunde inte koncentrera mig på något. Höll jag på att bli förkyld? Äntligen tog Berit av sina terminalglasögon vilket var tecknet för oss andra att det var dags för lunch. Jag skyndade mig för att komma först i kön till microvågsugnarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar