Lyssnar på radio. Sommar i P1. En repris. Jag tänkte att eftersom jag ändå sitter här och bara lyssnar så kan jag ju passa på att skriva samtidigt så låter det som om att jag jobbar.
Nu märker jag att det är ganska svårt att lyssna på något och skriva något annat. Det är jag inte van vid. Jag brukar ju skriva det jag hör. (Jag är läkarsekreterare).
Det jag lyssnar på just nu hörde jag igår också så för tillfället kan jag lyssna med ett halvt öra. Det är Cladia Galli som pratar. Hon som spelar storasyrran i Svensson, Svensson om ni sett det någon gång. Just nu spelas Metallica och det gillar jag. Jag älskar sådan där musik som liksom sliter lite i mig.
Idag ska jag äta mat till lunch. Varm mat alltså. Fisk. De senaste tre veckorna har jag ätit fil till lunch. Fisk är nog bra. Undrar om jag klarar mig på en halv portion? Jag håller ju igen. Jag har hållit igen, bantat, i tre veckor nu tror jag. Det konstiga är att jag känner mig fetare. Låren är som…som…jag finner ingen liknelse…som…låren på en jättetjock tant. Jag är en tant med jättefeta lår!
Nu pratar Galli om loppis. Hennes mamma har visst rensat i röran. Jag skulle också behöva rensa i röran. Jag har stått på loppis för länge sedan. Det gick inte så bra. Jag sålde inte så mycket. Ingen ville ha mitt skräp. Jag hade några kaffekoppar med mig och de sålde jag. Vem dricker kaffe i kaffekoppar nuförtiden?
Nu har jag ätit lunch. Inte fisk. Jag hade nästan inga pengar i plånboken!? Det fick bli ”bredvid”-sallad för 18 kronor i stället. Jag blev mätt men jag fryser.
Lets Dance…åhhh, tänk ändå om man kunde få vara med i det programmet!!! Jag skulle inte vilja vara med som mig själv för jag vill inte bli någon kändis, inte ens någon halvkändis vill jag bli. Jag hade velat vara med som Cladia Galli! Precis som hon! Ung, snygg och leverera dans och underhållning till 100%. Jag kan inte dansa. Försöker jag så snubblar jag över mina egna fötter.
Jag ställer inte upp på att tycka till i dagstidningen. Ni vet när de stannar folk på gatan och så får de tycka till om något. Jag skakar på huvudet och går. Igår hade vår dagstidning frågat fyra personer på gatan: ”Har du gjort någon god gärning i sommar?” En kille svarade ”Jag har varit snygg så att andra har haft något att titta på”. Ha, ha. Det tyckte jag var ett bra svar. Jag tittar gärna på vackra människor. Varför skulle jag inte göra det liksom? Allt som jag tycker är vackert tittar jag på.
Nu pratar Galli om sina tvångstankar. Otäckt. Hon har varit riktigt sjuk. En sak hon gjorde vara att säga ”Hej då, jag älskar dig” till allt hon slängde! Tvångstankerierna tog två timmar ifrån henne varje dag.
Kärlek. Nu pratar hon om kärlek. I 21 år har jag och Sambon varit ett par. Jag härmar Galli nu och säger – Det är magiskt! Det är det faktiskt. 21 år – det är ju inte klokt. I halva mitt liv!!! Jag är så tacksam. Vi har det fint tillsammans. Framförallt har vi roligt tillsammans. Vi har kul ihop! Sambon läser min blogg. Nästan varje kväll läser han vad jag har skrivit. Jag älskar när han läser och småler. Ibland är det som om han ser mig genom era ögon och det känns som att älskar mig ännu mera då. Jag önskar att flera kunde få ha det som vi.
Jag har tänkt ibland på om det skulle ta slut mellan mig och Sambon. Det kan ju hända. Jag brukar förresten inte tänka ”om” det händer utan ”när” det händer. Då ska jag komma ihåg att vi har haft väldigt många bra dagar tillsammans. Så länge man älskar någon så står man liksom ut med varandra. Jag kan tänka mig att om jag slutar älska Sambon så kommer jag reta mig vansinnig på att han aldrig ser att kompostpåsen är full och andra sådana bagatellsaker.
Nu är programmet med Cladia Galli slut. Jag fortsätter nog skriva en stund till. Jag väljer att lyssna på en man nu. Johan Rabaeus.
Nu kom jag på en sak som jag tänkte på imorse när jag var ute och cyklade. Det skulle vara väldigt kul att ha en bloggträff men var skulle man träffas??? Var är det mest rättvist att man träffas? Jag har hört någon gång att Örebro är Sveriges jämviktspunkt, dvs om man sätter en kartnål på Örebro så blir det jämvikt mellan alla bergen norr om nålen och det som är ligger till söder om nålen. Inte mittpunkt alltså. Utan jämnviktspunkt. Var ligger Sveriges mittpunkt? Jag gogglar det… Det är Ytterhogdal. Jag brevväxlade med en tjej där när jag var barn. Det ligger ganska svåråtkomligt vá? Östersund och Ånge brukar också ta åt sig äran av att vara Sveriges mittpunkt. Östersund… Till Östersund är det väl inte så svårt att ta sig, kanske. Vad säger ni? Skulle vi kunna träffas i Östersund? När?
Han är riktigt intressant att lyssna på den där Rabaeus. I början av sin karriär fick han höra ”Man kan inte göra tårta av skit”, dvs. att han inte var lämplig för skådespelaryrket.
En sak av många som är konstig med mig är att jag oftast tycker att jag inte har rätt till det bästa. Jag nöjer mig med det näst bästa. När jag är på toa så tvekar jag inför om jag skall välja full spolning eller inte. Det blir oftast halv.
Skulle ni kunna tänka er att sommarprata i radio? Det kan inte jag tänka mig att göra. Jag vill inte synas och jag vill inte höras heller. Min röst skulle inte hålla för att prata i nästan 1 ½ timma. Ingen skulle orka lyssna på mig. Jag skulle låta knarrig. Jag skulle inte veta vad jag skulle säga heller. Vad har jag att prata om? Jag har inte varit med om något och jag har inga åsikter.
