EMO-mamman?

13-åringen kallar mig EMO. Isåfall är jag väl stans både äldsta och gladaste EMO. Jag råkade rispa handleden när jag jagade marsvin i Ölandstokarna i vår trädgård igår. Det är på grund av risporna som han kallar mig EMO. Den 29/5 skall jag förresten sova över i skolan tillsammans med 13-åringen och hans klass. Det skall bli kul!!! Jag har redan epitetet absolut värsta mamman av alla mammor i klassen och alla 13-åringens klasskamrater tycker så enligt 13-åringen... 13-åringen har berättat i skolan att jag går omkring med häng. Det gör jag inte alls men jag har några jeans som linningen sitter lite väl långt ned på.  Jag försöker dölja trosorna genom att ha långa tröjor på mig... Jag ser det som en ära att ha blivit tillfrågad av 13-åringen om jag vill vara med och sova över. Hade han inte sagt något så hade jag inte vetat något så jag antar att han faktiskt vill ha mig med även om han säger tvärtom... 

Har fys-tränat ikväll igen. Jag lyssnar på the White stripes när jag tränar,vilket har visat sig passa suveränt bra. (Det är väl inte EMO-musik?) Jag blir bara så glad av att musiken stämmer med den takten jag håller!!! 

15-åringen har inte mått så särskilt bra den senaste veckan. Han har känt sig yr. Antagligen känner han sig stressad - inte så lätt varken för honom eller oss att veta över vad. Idag var vi på VC och så att han fick läkarundersökas och höra att allt är ok med honom. Jag hoppas att han kommer iväg till skolan imorgon. Han är väldigt lång och mager så det kan ju också vara en orsak till att han blir yr. Blodtrycket idag var 110/60. Vi tror att han är 176 lång. Vet inte vad han väger. 

Jag brukar inte publicera kommentarer på mina inlägg men jag gjorde ett undantag idag när jag fick en väldigt kort och positiv kommentar om mina röda skor. Kanske är det för att jag är egoistisk som jag inte vill släppa in några andras ord här på "min sida"?