Halsbandet

När jag var på läkarbesöket på fredagen råkade jag gömma mitt halsband på britsen. Sköterskan postade det till mig. Sambon undrade varför jag fått post därifrån och då berättade jag. Hade jag inte glömt halsbandet så hade jag inte sagt något ännu. Jag har återbesök hos doktorn nästa fredag. Undrar om Sambon frågar mig något då.

Jag är tillbaka

Jag undrar hur lång tid det tar innan sambon frågar mig hur det gick på läkarbesöket i fredags. Idag ska jag cykla till apoteket och hämta ut mina mediciner. Det blåser nordlig vind. Sambon har åkt iväg och vindsurfat.

En livsavgörande händelse

Samma år som jag skulle fylla 7 år fyllde min pappa 40 år. Han fick många askkoppar i födelsedagspresent. Han hade precis slutat röka. En tid innan han skulle fylla 40 år hade han sin första hjärtinfarkt. Jag har aldrig rökt. Pappa levde tills han var 69 år. Han var alltid sjuk. Åkte in och ut på sjukhus. Jag fick alltid en klump i magen när jag hörde ambulanssirener. Det slutade jag få när han hade dött. Min barndom var en sjuk pappa. Det tror jag aldrig att jag har pratat med någon om, i alla fall inte med någon som förstått. Jag vill inte vara sjuk. Igår var jag till en hjärtspecialist. Jag skrev en egen vårdbegäran. Jag skrev att jag har höga blodfetter och högt blodtryck. Det har jag fått brevbesked om från vårdcentralen. Faktiskt trodde jag inte att de skulle ta emot mig. Jag blev förvånad och lättad när kallelsen kom. Igår var mitt blodtryck 152/96 men EKG:et såg jättefint ut. Det var sällan hjärtspecialisten såg så fina EKG sa han och log. Jag vill inte medicinera för jag vill inte vara sjuk. Jag har massiv ärftlighet för hjärt- kärlsjukdom sa hjärtspecialisten. Jag sa att jag kände mig som en soptunna. Han sa att han förstod att jag kände så men att jag inte skulle tänka så. Han sa också att min uppväxt måste ha varit traumatiserande. De sa han fastän jag inte berättade så mycket. Jag fick recept på två mediciner. För blodtrycket och blodfetterna. Det vet inte min sambo. Han har inte frågat mig hur det gick igår. För honom var det ingen särskild händelse. För mig var det en ett livsavgörande läkarbesök. Innan besöket berättade jag för sambon vad jag kände inför det. Han förstod mig inte eller så lyssnade han inte. Igår fick jag min dom. Medicineringen är livslång. Jag är väldigt ledsen. Ingen vet något. Ingen bryr sig. Jag känner mig som en soptunna full med skit.

Åskmoln

Jag är en sådan som försöker göra allt på rätt sätt. Nu var jag nästan helt säker på att jag alltid går på rätt sida när jag är ute och går. På vänster sida. Men en sak har jag lärt mig tidigt i livet och det är att inte  vara helt säker på någonting. Rätt var det är har en regel ändrats över en natt. Därför sa jag ingenting. Jag önskade att jag hade kunnat googla på det men min mobil låg kvar på mitt skrivbord på kontoret. Jag började prata om vädret. Det var mulet. Kjell-Kerstin sken upp under väderpratet.

Kanske lite rund under fötterna

Vi beställde varsin ceasarsallad, Kjell-Kerstin med vatten och jag med Loka citron. Jag såg dig häromdagen när du  gick förbi hemma hos mig sa Kjell-Kerstin. Du gick på vänster sida, vet du inte att vi har haft högertrafik sedan 1967? Jag öppnade munnen och sedan stängde jag den igen. Behärskade mig. Nog för att jag är hjulbent men så pass hjulbent är jag inte att jag räknar mig som ett fordon svarade jag. Kjell-Kerstin la ned sina bestick, torkade sig om munnen och tittade ut genom fönstret. Jag drack en klunk Loka.

En himla röra

I min matlåda hade jag pasta med halverade körsbärstomater och egengjord pesto av parmesan, vitlök, basilika och pinjenötter. Efter krocken med Kjell-Kerstin var jag ingen vacker syn.

Någon letade reda på en firmatröja åt mig. "Vi har gjort det innan du hunnit tänka tanken" stod det på den. Kjell-Kerstin bjöd mig på lunch på Prima Vera.

Slowmotion

Fram till lunch ägnade jag mig åt att rensa fem pärmar med avdelningsprotokoll från de senaste 25 åren. Jag tömmde allesammans i pappersåtervinningstunnan. Tiden segade sig fram. Mina tankar fladdrade hit och dit och jag kunde inte koncentrera mig på något. Höll jag på att bli förkyld? Äntligen tog Berit av sina terminalglasögon vilket var tecknet för oss andra att det var dags för lunch. Jag skyndade mig för att komma först i kön till microvågsugnarna.