Vet ni vilken känsla jag får när ni låser era bloggar? Jo, den här "nu är det vi som är och du får inte vara med" "Jo förresten du kan få vara med om du sitter där borta och håller tyst" "Säger du något dumt åker du ut, har du förstått?" Nu kommer ni kanske försvara er och jada jada jada. Jag skriver bara vad jag känner. Ni får tycka att jag har fel men min känsla är rätt.
Önskar att jag kunde vara tydligare med vad jag känner i andra sammanhang också.
4 kommentarer:
Lite så kan jag också känna ibland. Jag tänker inte låsa min blogg. Jag låter bli att skriva saker istället.
Jag förstår inte heller riktigt poängen med att låsa sin blogg. Jo, om man skriver sånt där superduperprivat som bara närmaste, närmaste ska få läsa. Eller om folk är elaka mot en.
Och om jag låser min blogg så är det väl även jag som ska bjuda in de som jag vill ska läsa? Eller? Inte att jag ska be om att få läsa din blogg. Jag tycker inte om känslan att anmäla intresse och sen kanske få nej. Buga och be liksom. Oh no.
Inte helt lätt fråga. Finns säkert många fler aspekter på det hela.
Känner likadant som du!
Vad är vitsen med bloggen om den inte kan läsas?
Skicka en kommentar