Jag behöver tyckas synd om

Ikväll är 24 av mina arbetskamrater ute och äter på restaurang tillsammans utan mig. Det är synd om dem som inte har mig där. Tyck gärna lite synd om mig också som inte har möjlighet att vara med. Jag har inte ekonomi för det. Jag har inte pengar till något utöver det som är absolut nödvändigt. Förhoppningsvis blir det bättre till sommaren. Nu har vi lagt om huslånen och fått ner räntan och Mellans hyra på drygt 6000 ska vi bara betala i några månader till. Pengar är inte allt men ibland känns det trist att inte ha några. När det gäller Sambon och mig så är det jag som håller hårdast i plånboken. Han tycker att jag är elak mot honom när jag inte unnar mig något. Helgen som kommer är det yogahelg fredag - söndag. Åh vad jag önskar att vi hade kunnat gå på det tillsammans för 850 kr per person! Sambon ville så gärna gå men jag sa bestämt nej. Har också tackat nej till att bli bjuden på en resa eftersom jag på resmålet inte skulle ha några pengar till restaurangbesök och shopping och hur roligt är det?
Nu skäms jag otroligt mycket för att jag gnäller för det är ju inte alls synd om mig egentligen. Jag äter mig mätt varje dag, bor i villa och jag har ett jobb osv. Jag har det ofantligt mycket bättre än tiggarna. Vad är väl en kväll på restaurang? Jag har det ju bra här i mitt soffhörn under en filt med en kopp te.