En dag - ett liv

Idag hade vi handledning på jobbet. Vi har haft det regelbundet sedan jag började arbeta där. Nu börjar jag misströsta. Det känns inte som om det leder någon vart. Kanske vi anstränger oss för mycket? Vi pratar bara över och förbi varandra. Det var jobbigt med danskan för att hon var för ostrukturerad och nu har vi problem med tysken för att han kanske är för strukturerad? Jag vill inte vara med längre. Doktorer är kanske ett speciellt släkte? Hade de varit helt normala så hade de kanske inte varit doktorer? De kan ju inte var som jag är för då skulle de ju inte vara doktorer... förstås.