Av någon anledning har jag alltid, i hela mitt vuxna liv iallafall, tyckt att februari känns som den absolut längsta månaden. Inget undantag från detta i år. När jag hör andra säga att det snart är mars månad så tänker jag "hjälp det är ju nästan en hel vecka kvar fortfarande". 15-åringen fyllde år den 3/2 och det känns som en evighet sedan. Vet inte varför jag får den här känslan. Kanske för att det är en ganska tråkig månad som ligger så där mittemellan jul och vår, jag vet inte. Kan vara för att ekonomin inte är den allra bästa den här månaden, iallfall inte i år, minns inte om det brukar vara så varje år. Det är bara så seeeeeeeeeeegt. I år har det ju ändå hänt en hel massa under februari, separationen, engelsmännen, sängbygge, kalas m.m så då borde väl tiden ha rusat iväg, eller? Det är inte så för mig. Det är ju helt fel att känna så här eftersom februari ju helt klart är den absolut kortaste månaden. Är jag helt ensam om att känna så här? Alla verkar tro att jag skämtar när jag nämner att jag känner så här.
Jag har fått bekräftelse på min glasögonbeställning och det verkar som om glasögonen kommer att kosta 200 kr totalt!??? De har någon slags kampanj just nu. Känns som om jag vunnit på lotteri! Sambon passade också på att beställa ett par. Det är sambon som "jumpar" på bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar