Det fanns en tid, en lång räcka av år, då jag inte handlade på Dressman på grund av deras reklam. Men så för ungefär ett och ett halvt år sedan behövde Största en kostym till skolavslutningen och jag som dittills alldrig beträtt en Dressman-butik hoppade bokstavligt talat in på en dylik affär. Hopp bara, så var jag där inne. Som tur var såg jag inte en enda Dressman-karl någonstans. Där fanns bara helt vanliga män. Vi fick väldigt bra hjälp med kostymköpet utav en trevlig Dressman-anställd kvinna. TV-reklamen med de dryga medelåldersmännen får mig fortfarande på dåligt humör varje gång jag ser den. Jag vet inte riktigt vad det är som får min motvilja att väckas. Jag tror att jag reagerar på att det är för perfekt, männen är för snygga, vädret är för bra, glädjen är för stor och miljöerna för vackra. De representerar en värld som jag inte tillhör.
I morse åt jag Mockapocka-gröt till frukost och var mätt ända fram till kl. 12.30. Jag åt en macka kl. 10 men det hade jag inte behövt.
Nu skulle jag vilja skriva något väldigt briljant och tankeväckande men jag är för trött.
4 kommentarer:
Har funderat på namnet. Dressman = klänningmannen om man översätter det från engelska
Haha! Klänningmannen! Där fick de!
Man kanske skulle prova den där gröten ändårå. Hon brukar fråga om jag vill ha när jag är där och hälsar på men jag säger alltid: näe.
Shamrock: Hahaha. Klänningsmannen!
Mockapocka: Rätt åt dem!
Nilla: Hon har slutat med den nu. Varning: Smaka aldrig hennes messmör. Säg näe med eftertryck!
Skicka en kommentar