Jag vaknade kl. 02.40 i morse. Det är för tidigt tycker jag.
Ikväll har jag varit i kyrkan och lyssnat på Mellan när han sjöng i kören. Det var otroligt vacker men även lite sövande. Tur att det applåderades så vilt mellan sångerna att jag aldrig somnade till helt.
Efter jobbet cyklade jag hem till någon. Någon var inte hemma när jag kom. Någon har fått så många blommor de senaste dagarna att någons vaser har tagit slut. Jag gav inga blommor. Jag gav två ljuslyktor som ser ut som hus, ett litet och ett stort hus. Någon fick även ett par varma vantar utav mig för jag tänker att det är kallt nu och att någon fryser väldigt väldigt mycket.
Vid min mammas begravning sjöng jag, Största och Minsta tillsammans. Största var 2 år och Minsta var 1 år. De var inte med i kyrkan under begravningen men de var med i församlingshemmet efteråt. Det var där vi sjöng. Vi sjöng den här sången "Vi tänder ljusen. Här mitt i huset. I varje stråle en ängel bor. I ljusets vila låt oss bli stilla med våra tankar i lugn och ro". Det är ett fint minne.
4 kommentarer:
Jaa, du kära Knasterfaster. Det du inte ska göra är att försvinna. Vänd inte på klacken när du ser personen/personerna. Det, om något, gör ont.
Du kan bara vara nära. Lyssna, lyssna och åter lyssna. Komma med mat, fika, eller komma dit och hjälpa till med praktiska saker. Jag blev oerhört tacksam över ett par bekanta som verkligen visade sig vara riktiga vänner. De gav sig inte förrän de fick ta ledigt från jobbet, baka kakor och tårtor samt hjälpa till med fikat efter begravningen. Dvs framdukning, kaffekokning, fixa tevatten, vispa grädde, koka mer kaffe mm mm och diska och städa efteråt.
Helt enkelt bara vara där, som medmänniska. Det går inte att jämföra sorg, även om man har förlorat en som står i samma relation som den som sörjer just nu. All sorg ser olika ut. Det man oftast inte vill höra är "jag vet hur du känner", för all sorg är olika, man reagerar olika. Jag kan inte veta hur en annan mamma känner sorgen efter sitt barn, även om vi båda har förlorat våra barn. Inte ens om det skedde på samma sätt, samma ålder, samma allt...
Jag blir glad när jag ser små tecken på att kompisar till Sonen har varit vid minneslunden. Små tecken, som bara kan vara riktade till Sonen. Det är så skönt att se att hans kompisar fortfarande bryr sig om, i vårt allt mer hetsiga "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra"-samhälle.
Nåja. Det var lite om detta. Men jag tror att du också kan använda dig av känselspröten du har, och känna dig fram lite.
Hoppas att du är lite hjälpt av detta.
Kramar
Den sången har jag aldrig hört
Malde: Tack för ditt svar.
Shamrock: Vi lärde oss den sången på Barn- och baby sång och rytmiken.
02.40 är JÄTTE tidigt. Hoppas du somnade om isf!
Att sjunga i kör MÅSTE vara bra för själen. Härligt att din Mellan gör det!!
Hoppas du har många finfina minnen att tänka tillbaka på!
Kramar Eva
Skicka en kommentar