Mina barns kusiners farmor dog för ett tag sedan. Några dagar innan hon dog pratade hon med sin syster. Hon berättade för henne att hon hade bestämt sig för vilken dikt hon ville ha i sin dödsannons. Hon berättade inte vilken dikt det var. Dikten hade hon lagt i sockerskålen i fritidshuset så systern fick åka dit och hämta den.
Det var den här underbara dikten av Eeeva Kilpi
När mormödrar dör
Blir de blomsterängar och hö
Och farmödrar blir träd
Som susar över barnbarnen
Skyddar dem från regn och vind
Och breder sina kvistar
Som en snöhydda över dem.
Men innan dess är de passionerade.
Min svärmor (mina barns kusiners mormor) tyckte också att det var en underbar dikt. Hon läste pensionerade istället för passionerade på slutet men det stämde faktiskt det också!
4 kommentarer:
Jag håller med, underbar!
Hon kan dikta Eeva Kilpi!
Vacker :-) Hon har flera lika fina.
Fint! Men ska det vara tre e i namnet?
Skicka en kommentar