Den här veckan är det många som kommit tillbaka till jobbet efter semestern. Jag har väldigt svår att formulera ett ärligt och bra svar på frågan "hur har du haft det på din semester Knaster?". Vill inte ljuga men vill inte heller berätta orsaken till varför jag mår som jag mår. I alla fall inte för fler än de jag känner fötroende för. Nästa vecka är Frågvisa tillbaka efter semester. Då ska jag hålla tyst.
Sambon har "begravt" henne men vi pratar fortfarande om henne. Så gör man ju. Man pratar om de döda. Tills man glömmer. Om man glömmer.
Alla säger att jag är stark. Jag vill inte vara stark. Jag vill kasta mig på marken och skrika. Men det gör jag inte. För jag är stark...
Förutom stark är jag en massa annat. Har aldrig blivit så översköljd av beundran som jag är just nu. Sambon har tydligen plötsligt upptäckt vad jag är för en fantastisk människa... Jag är beredd att tro honom. Det är inte klokt så bra jag är! Snygg, smart och helt otrolig!
6 kommentarer:
Nej, fy, jag förstår att du inte vill vara stark. Dags för sambon att vara det.
Håller med Nilla. Kanske vi kan hitta en helg då du kan komma till mig. Jag kan vara stark för oss båda.
Men du måste skrika och vara arg! Kanske slåss? Det kommer kanske till det... Men bit för Guds skull inte ihop. Ut med det!
Ja du är stark. Som håller på det du tror på trots att allt annat är lättare.
Jag har legat på golvet i fosterställning och skrikit och gråtit, även kastat en brandsläckare på fanskapet i samma veva. Kändes bra just då. Man behöver inte alltid vara stark. / Venus
Nej man behöver inte vara stark, man måste skrika, vara arg, våga känna sig liten/överkörd. Men sen ska man också känna att har "man" pratat om det, har man rett ut all jävlighet, ja då ska man kunna gå vidare.
Kan man inte det, har man hela tiden denna jävlighet i bakhuvet, ja då, ja då vet i fan om det inte är bättre att avsluta.
Jag fattar ungefär vad ni gått igenom och jag försvarar def. inte din sambo, men är det nu så att ni betyder otroligt mycket för varandra, att ni önskar gå vidare.. då är det bara så att du måste släppa detta, du bara måste lita och tro igen.
Ja det är svårt, men det är ett måste! Jag känner inte er, men jag "känner till"...
Önskar er massor av glädje, lycka och tillit...
Jag tror på er...
Varför ska du vara stark? Det är du som har rätten att lägga dig på golvet och skrika och om du inte vill att ngn ser det så kan du stänga in dig i ett rum och göra det. Slå en pling om du behöver prata av dig
Skicka en kommentar