Lycka och olycka

Idag har vi firat 8-åringen och snart 15-åringen. Farmor, faster och kusiner var här. Det har känts bra trots allt. Knepigt men ok. Svårt att vara som vanligt när allt inte är som vanligt. Kändes som om jag tog en annan roll och pratade på mer än annars. 8-åringen höll en lugnare profil än vad han brukar ha. Det är svårt att prata med kusinbarnen. Jag vet inte vad jag skall säga till dem. Svårt. De har ju en annan roll i detta. Pappa är ju för alltid pappa och den relationen kommer ju att fortsätta. För faster är han ju nu en f.d livskamrat sambo, vän, och kärlek. För oss är han också f.d sambo till faster. Han är nu någon som endast existerar i periferin och som inte längre räknas med. Plötsligt är han någon som vi kanske inte känner längre? Han är f.d. Önskar jag hade sagt mer till kusinbarnen. Frågat dem hur de mådde. Har de någon att prata med om detta? Min sambo och jag pratade med faster "i smyg", i köket. När alla var tillsammans vid middag och fika så pratade vi inte om det som hänt utan om "vanliga saker". Min sambo och jag har pratat och pratat sedan vi fick reda på detta. Det känns orättvist och märkligt att vi nu kommer varandra närmare på grund av detta. Det är så många undringar, funderingar och reflektioner som väcks. Hur hade vi gjort i samma situation. Skulle detta kunna hända oss? Hur har vår relation till faster och farbror varit? Vem har han varit? Hur har han varit mot oss? Vad vet vi om dem? Jag tycker att han har varit en god förebild för mina barn. Är han det fortfarande? Den han var tills vi fick reda på detta var ju ändå någon vi alla tyckte om.

Ofelia har fått fem valpar!!!

Urblåst och vindblåst

Idag har jag varit med 7-åringen på utflykt. Alla 24 barnen + fröknar åkte buss för att delta i Naturskolan. Det gick väl sådär. Ganska ok. Inga armar och ben brytna och inga barn kvar på bussen... 7-åringen hade problem med lyssnandet idag och gjorde inte precis det som sas åt honom. Det gällde flera av barnen. Det är flera i klassen som liksom stänger av/stänger ute vuxenprat och bara gör efter det kamraterna gör oavsett hur olämpligt det är... Jag fick mig en utskällning av en pappa som var med. Han tog upp en sak som hänt hans dotter för en tid sedan. Fröknarna i skolan har gett mig en version av den händelsen och utav pappan fick jag nu en annan... Jobbigt! Jag vill lita på att personalen säger som det faktiskt är. Idag blev 7-åringen arg och frustrerad för att han tyckte att tjejerna inte höll sig till turordningen. Han tryckte då ned en tjej mot isen och knäade henne. Helt fel, absolut!!! Vi var, som det nu blev, tre vuxna som sa åt honom att stoppa. Jag sa, som jag tyckte, bestämt till honom att inte göra så. Han vet ju också så väl när han gör fel så oftast känns det som att det inte är så mycket att säga mer än just att man blir besviken på hans beteende. Pappan fortsatte skälla på 7-åringen och sedan på mig. (Pappan tyckte att min son sparkde, vilket han kanske gjorde, jag såg det som knäningar). Jag svarade bara att jag inte blivit informerad om det han berättade om sin dotter - vilket ju var sant. Han sa åt mig att vara mer bestämd. Vad kan han veta om hur bestämd jag är? Det är tur att jag är med så ofta i skolan så att jag vet att det inte bara är min 7-åring som slåss, vilket jag ju annars lätt kunde få för mig. Det är både tjejer och killar i klassen som beter sig knepigt och slåss. Den som är som en ängel vid ena tillfället som man besöker klassan kan visa upp en helt annan sida nästa gång man är där. Det gäller både tjejerna och killarna förstås. Jag tycker ändå att de är härliga! Bara man slapp föräldrarna så skulle jag kunna tänka mig att arbeta i skolan. Barnen är "energivare", de ger mer än de tar.

Gråt på bussen då 7-åringen upptäckte att "en av världens bästa pinnar" var kvarglömd vid utflyktstället. Direkt från utflykten åkte 7-åringen och jag till tandläkaren för att han skulle få göra om en lagning som de misslyckats med vid förra tillfället. Tandläkarbesöket tog en timma och han tröttnade på att gapa mot slutet, annars gick det väldigt bra och de gav honom mycket beröm. Tänk att vara tvungen att gå till tandläkaren så nära inpå sin födelsedag - det tyckte han inte var rättvist.

Vi gick till skolan för att hämta cyklar och hjälmar. Besvikelsen var stor när det visade sig att fritids hade killgympa just idag, vilket han nu missade pga tandläkar besöket - gråt igen. Tyvärr, tyvärr så blev det ännu mer gråt här hemma för en stund sedan. Jag kände mig tvungen att informera honom om att hans faster, efter 31 års samboskap, kommer att separera från sin man. Fasters man kommer alltså t.ex. inte att komma på 7-åringens 8-års födelsedag. Gråt, gråt, gråt över detta. Sammanfattning: En ledsen, frusen och trött mamma med en son som idag säger sig ha haft en av sina absolut värsta dagar i livet någonsin...

Fynd

Ikväll var det info på skolan om våra gäster från England. Vi får hit två killar. De heter Harry och Daniel och är 14 och 15 år. Den ena har 3 bröder och den andra har 2 bröder så förhoppningsvis känner de sig som hemma här. Nu skall vi bara skicka mejl till dem och hälsa dem välkomna. Jag önskar att sambon eller sönerna kunde göra detta men det kommer nog att bli jag som får göra det om de skall hinna få mejlet innan de kommer hit... Hela gårdagen ägnade vi till inköp av material för att bygga vår egen säng! Det skall bli ett spännande projekt. Vet inte om det blir så mycket billigare. Det vi har köpt hittills har kostat 2000. När jag var på väg till bussen idag så ringde mobilen. Det var 7-åringen som ville följa med en kompis hem ifrån fritids. Plötsligt kunde jag strosa runt på stan alldeles på egen hand och nästan hur länge som helst - kändes det som iallafall. Jag passade på att kolla in födelsedagspresenter till 7-åringen som ju nästan är 8. Jag köpte en guldberlock på Guldfynd. De hade bästa erbjudandet! Om man köpte något till ordinarie pris och även något på rean så fick man 25% på det som man köpte på ordinarie pris. Berlocken kostade 450 på ordinarie pris. Jag köpte till en klocka som det var 70% rabatt på och betalde 399 för både berlock och klocka!!! Fyndigt eller hur!? Jag köpte en ny skolväska till 13-åringen (den gamla är helt utsliten) och för den betalade jag 79 - det var halva reapriset. Oturligt nog berättade sambon att han fått en p-bot idag... Typiskt! Jag träffade en bekant som frågade om jag hade klippt mig. Jag skämtade och svarade -Nej jag har nog bara blivit rufsig inne i linnéförådet. Det tyckte hon var kul. Det gäller att skämta med rätt person om rätt saker. En del tar allt man säger så bokstavligt - det är inte kul. Imorgon är 13-åringen och snart 15-åringen lediga från skolan. 15-åringen skall kanske besöka sin praoplats och presentera sig. Hoppas han gör det.

Sovrumslampor

Nu har jag (tror jag iallafall) laddat ned bilder från min kamera till den här datorn. Jag hoppas att det skall fungera för då skall jag komplettera med en del bildern till mina tidigare inlägg.
Idag har sambon och jag varit på lampjakt. Oväntat så var det Bauhaus som hade bästa utbudet både till antal lampor och prisnivå. Vi köpte varsin sänglampa med dimmer där. Taklampa och spotligth till garderoben köpte vi på IKEA. Jag ville köpa några finurliga kuddar på IKEA som kunde omvandlas till extratäcken vid behov - sambon tyckte att de var fula och onödiga. Jag tänkte att de kanske kunde komma till använding när engelsmännen kommer. Det är ändå skönt att vi inte är eniga om allt. Lampinköpen tog tid men vi var ändå överens när vi väl hittade det vi ville ha. Vi tittade på sängramar/huvudgavlar också men inga av dem vi såg i dag stämde exakt med våra önskemål. Har alltid dåligt samvete för att barnen bara sitter hemma och slöar när vi gör våra inköpsrundor. Det visade sig att 7-åringen på eget initiativ hade varit ute och byggt snöskapelser. Han har även varit ute nu på eftermiddagen och byggt en snögubbe. Vet inte att han någonsin tidigare valt att gå ut och leka helt på egen hand. Skönt att han gör det! Jag lekte alltid mycket på egen hand när jag var liten. 13-åringen och snart 15-åringen har ju alltid haft varandra att leka med. Äntligen, äntligen har jag fått hem min cykel idag. Den har varit på reparation efter vandaliseringen. Den kostade 1200 att laga. Nu har jag dubbdäcken på också så att jag kan cykla säkrare till jobbet. Jaha nu skall jag se om jag lyckas med fotona. ...nja det gick ju förstås inte så enkelt som jag trodde. Men nu efter en timma så har jag iallafall lyckats. Ovan är alltså sovrumsväggen innan vi målade/tapetserade om.

Fredagkväll

Ja, hur skall jag sammanfatta veckan som gick? På arbetet har Tysken gjort mig frustrerad. Han visar mer och mer mansgrisegenskaper och hierkisk ledarstil. En förmiddag då endast han och jag kom i tid till morgonrapporten så sa han -Jaha nu börjar mötet och nu är mötet avslutat! Klockan han tittade på är en gammal klockradio som inte visar samma tid som de vi har i datorerna som inte visar samma tid som den i korridoren. Idag ändrade jag tiden på klockradion så att den går två minuter efter klockan i korridoren och en minut efter klockan på datorn. Hoppas alla kommer i tid till rapporten nästa vecka för det blev så dålig stämning efter den där morgonen... Nya friska tag nästa vecka, då skall jag försöka att ha överseende med allt...
På hemmafronten har det varit helt ok. Var med 7-åringen i skolan i tisdags. Det är så härligt! Han har underbara pedagoger! Har jag nog skrivit förut!? Snart fyller 7-åringen 8 år! Det känns lyxigt att ha så här stora barn. Idag hämtade snart 15-åringen på fritids kl. 15.30 och sambon hämtade mig på jobbet 17.30. Skönt att slippa stressa till bussen för att hinna i tid till fritids. Jag tycker att man skulle ha rätt till åtminstone en timme i veckan då man kunde uträtta ärenden på väg från jobbet till fritids. Jag vet att många passar på att handla när barnen är på dagis/fritids men jag har i princip aldrig gjort det mer än att jag någon gång stressat in tre minuter någonstans i väntan på bussen. Jag har väldigt svårt att bryta emot regler överhuvudtaget. En del människor verkar bara ta för sig, det verkar vara så bekvämt. De cyklar t.ex mot enkelriktat med en nonchalant självklarhet som jag faktiskt beundrar. Jag vet inte om de är medvetna om att de gör fel. Jag tror att de vet att reglerna finns men det är som att de resonerar som så att de är så löjliga att de gäller inte dem. Önskar jag kunde tänka så.
Om två veckor skall vi få besök av två engelska ungdomar. De skall övernatta här i fem nätter. Det skall bli kul!!! Jag har lyckats övertala min familj att ta emot dem och för det känner jag mig stolt över mig själv. Igår sa sambon att han också tycker att det skall bli kul och då kände jag mig så nöjd!

Söndagkväll med pojkarna

Äntligen söndagkväll. Ligger i vårt "nya" sovrum och skriver. Behöver en sänggavel. Rummet ställer dock vissa krav på en sänggavel eftersom det endast är ca 220 brett. Sängen är 180 bred. Jag sover nära väggen. Sambon har en smal gång på sin sida om sängen. Har fått upp gardinstång och gardiner idag. Sambon satt upp en tavla och spikade lister. Jag måste lära mig hur jag gör för att få in foton från kameran in i datorn så att jag kan visa hur det ser ut här nu. Jag lever ett lättare liv sedan jag fick den här lilla bärbara saken. Allt går så mycket lättare när man kan data när man vill och var man vill! Jag har sökt min blogg på nätet men hittade mig inte!? Jag hittar ju Secretary from hell, så vad gör jag för fel? Vovvarna har åkt hem. Det känns tyst och tomt.
Ingen snö ute - tråkigt.

P3 Guld

Kan någon förstå? Jag kan inte. P3 Guldgala på TV och 13-åringen och snart 15-åringen är absolutat totalt ointresserade. De är intresserade av musik men ointresserade av musik!? 13-åringen är med i ett eget band. De går i musikklass men är totalt ointresserade av musik!? Vad är det som stör? Är det kanske bara vi 40-åringar som tror att vi är rätt målgrupp och så inbillar vi oss att våra barn skall vara det också samtidigt? Ja, det är förstås helt omöjligt. Det är väl nästan lika pinsamt att titta på detta som att gå på stan tillsammans med oss, Kan det vara så det är? Den som vet/förstår får gärna förklara för mig. Anders Johansson är kul - tycker jag. Nu kommer Ann Westin och hon är ju också himla kul! I kategorin HipHop!??? Kul!!! Oväntat precis som det skall vara. Hundvakt idag. Vera leker med den skrikande flygande apan. En bra hundvaktslördag.

Återigen i soffan...

Fredagkväll och Lets dance på TV. Det blir nog inte så mycket roligare än så ikväll. Sambon blev nyfiken på blondin-Bella och kollade in hennes blogg!? Jag tror inte att han tillhör rätt målgrupp. Sovrummet är måla och tapetserat. Det blev en färgstark tapet med fjärilar, blad och fåglar. Det känns verkligen skönt att kunna hålla ögonen öppna därinne utan att tappa lusten... Förut hade jag ett stort hemskt hål att stirra upp i men nu är där istället ett helt fint vitt tak!
Jag har verkligen soffat till mig de senaste månaderna nu när jag inte har haft någon cykel heller eftersom den blev vandaliserad. Har varit tvungen att åka buss eller fått skjuts och kilorna har bara rullat på mig. Terminsstart på Aikidon igår men jag lyckades hitta en bortförklaring som höll för att slippa släpa mig dit. Snart 15-åringen kom iallafall iväg till Aikidon och där var endast en enda ytterligare utövare/elev. Det var en tjej ifrån hans klass som var där för första gången! Det var nog tur att jag inte var där. Det är inte alltid kul att ha mamma med sig... Nu fick ju de två en tvåtimmars privatlektion. Han är ju i den åldern då han inte säger så mycket men av hans kroppspråk så tror jag att jag kunde utläsa att han hade haft det bra. Imorgon är vi hundvakt igen och då får jag iallafall lite motion när de skall ut och rastas.

Funderar på en ny hårfärg kanske att jag blonderar mig och blir blondin-Milla!

Tetid

Söndag kväll och dags för te. Jag har arbetat alla arbetsdagar i jul- och nyårshelgerna men ändå känns det som om jag varit mycket ledig. På jobbet var det ganska lungt i slutet av förra veckan så då hann jag städa mitt kontor och rensa i datorn. Det kändes skönt att få rent och snyggt. Vi har äntligen börjat renovera vårt sovrum. Renoveringen började sambon med på nyårsafton. Tills nu har vi haft ett trasigt tak och lilla spöket Laban på väggarna. Vårt sovrum är smalt, endast 220 cm brett. Enligt Feng shui har det inte många rätt. Sambon och jag trivs ändå bäst där eftersom det är det tystaste och svalaste (skönt på sommaren) rummet i huset. Idag har det varit -17 ute så minstingen har inte behövt gå ut. Det märks nu när han börjar bli trött. Han retas med sina bröder (som inte heller har varit ute, utan suttit som klistrade vid datorerna hela dagen). Svårt att blogga när någon skriker rakt ut emellanåt. Jag vill ha en fondtapet med mycket mönster i, små hus, djur och blommor. Tror inte att det blir en sådan. Var på Bauhaus idag och där hittade vi en tapet som vi båda gillade. Den var naturligtvis slut. Det brukar vara så när vi väl är överens... Sambon och jag tycker ganska olika men hur det är så brukar vi bli eniga till slut när vi väl bestämmer oss. Tapeten var vit med blommorochblad-mönster. Några blad såg ut som hjärtan, det gillade jag. Sambon köpte en ljusstake av typen Eldflugan till jul och ljusen har formen av ett hjärta. Den gör mig glad!
Imorgon arbetar jag igen. Resten av familjen skall vara hundvakt till Vera och Ofelia. Då kommer de att komma ut iallafall. T.o.m tonåringarna går ut frivilligt med Ofelia och Vera. Perfekt!