Igår sa jag att jag verligen borde leta fram min husnyckel och alltid ha den med mig när jag går ut. En vacker dag är det ingen hemma när jag kommer hem. Så sa jag igår. Idag regnar det. Jag sitter på vår uteplats för det var ingen hemma när jag kom hem och jag har ingen nyckel.
Jag tycker inte alls synd om mig för jag har en kycklingbaugette, dricka, chokladkaka, en yllefilt och en bok att läsa. Som en liten utflykt i vardagen!
Så självklart men jag kom inte på det själv. Det var Krakelsprakel som skrev det i en kommentar. D-vitaminbrist! Det är klart som korvspad att jag har det! Jag som är postmenopausal och allt. Min gynläkare har rekommenderat mig att äta kalcium (för att förebygga osteoporosen) med D-vitamin. Jag har ätit ur samma burk i två år. Jag tar dem inte så särskilt ofta och regelbundet. Nu ska det bli ändring på det för så här handikappande oföretagsam kan jag inte vara. Ikväll missade t.ex kören pga av D-vitaminbristen. Väldigt tråkigt. Men jag missade inte Husdrömmar som är mitt favorittvprogram. Annars har jag mest hela kvällen tittat på lediga objekt på bostadsmarknaden. Det är avkoppling för mig. Så spännande att se hur folk har det! En bostad var så mycket jag att jag blev förälskad i hen som bor där. Varenda inredningsdetalj var helt i min smak, från handdukarna på toa till sängborden i sovrummet och konsten på väggarna. Det var en tvårummare - också helt lagom stort enligt min smak. Nej, jag ska inte flytta. Att titta på lediga bostäder är en fritidssysselsättning som jag ägnat mig åt länge. Ett tidsfördriv utan annan mening än att underhålla mig själv.
Här har jag skrivit inlägg efter inlägg om hur illa jag mår och de flesta av er "and so what?!" Men jag förstår er. De där som bara gnäller och gnäller - orka kommentera hos dem. De borde rycka upp sig och jag med.
Behöver hejarop och pepp för att ro iland februari månad. Just nu står jag på grund. Energifattig. Initiativlös. Uttråkad. Fet, ful och värdelös också till råga på allt. Jag är hemskt irriterad på mig själv.
Tack Anonym för din kommentar med önskan om rikedom. Du skriver också att jag ska känna mig fri att besöka din sida som heter "how to encrease p e n i s size naturaly at home" At home!
Ja jisses. Men nej jag är nog trots allt nöjd med att inte veta hur man gör det på ett naturligt sätt hemma. Jag fortsätter som hittills. Det har funkat bra.
När jag känner efter så mår jag inte alls bra. Det beror nog inte bara på det alldeles för starka kaffet som jag just drack. Jag är så trött på att tänka "sen ska jag". Jag vill att sen ska vara nu. Jag vill få ordning på ekonomin. Jag vill att Sambon ska må bra. Jag vill resa. Jag vill shoppa massor till mig själv och andra. Jag vill ha det bra på jobbet. Jag vill besöka vänner och släktingar. Jag vill gå på yoga tre gånger i veckan. Åhhhh pust!
Jag har sex (6) veckor semester i sommar! Sen... Nu ska jag sluta känna efter.
Februari är inte min månad och jag lyckas t.o.m förpesta den för andra. Idag har jag stoppat ner Sambons humör under dörrmattan.
Nu försöker jag göra gott genom att laga gott. Kotletter i ugn med timjankryddade potatishalvor. Jag har t.o.m gjort mig till och gjort tzatziki.
Så jobbigt det är att titta på OS. Jag var helt utmattad efter guldet för tjejerna i skidstafetten.
Om man (jag) inte orkar fira Alla hjärtans dag kan man (jag) kalla den ett kommersiellt jippo. Det är kanske lite konstigt att jag lägger mer energi på jobbet än på mina käraste men det är för att jag är kollegial. Det kan vara ett beteende som är på utdöende. Men jag jobbade bara över i två timmar (utan lunch) och var hemma redan ca 14.30 igår. Mellan och jag gick till Ica och handlade när jag kom hem, kvällsmat och vaniljhjärtan till fikat. Så vi firade faktiskt Alla hjärtans dag.
En kväll den här veckan hade vi strömlöst i två timmar. 8000 hushåll var utan el. Vi tände vi ljus, slappnade av och gick och la oss tidigt. Härligt!
Vi har bara en kanin. Hon heter Zelda.
20 minuters yoga och efter det en två timmars rask promenad i snöblasket. Rätt nöjd med mig själv nu!
Hade aldrig gått att gå i två timmar i det här vädret utan min fantastiska promenadkompis Susanne! Hon är min energigivare.
Nu ska jag titta på OS. Tror det blir konståkning.
Största fyllde 20 år i måndags. Han har redan hunnit handla på Systembolaget här vi vår stad dubbelt så många gånger som jag har gjort det. Nu kan ni ju försöka gissa hur många gånger han har varit där. En ledtråd: jag har bott här i ca 16 år.
Största ska ha fest för sina vänner ikväll och det ska jag också ha. Fest för mina vänner alltså.
Nu ska Största och jag städa lite.
Hejdå!
Sambon väckte mig för 20 minuter sedan eftersom världen höll på att gå under. Nästan. Han kunde inte somna nämligen. Eftersom jag kan ett trick som gör att han somnar omedelbums så ligger han och snarkar högljutt här bredvid mig nu. Jag tänder min sänglampa, tar fram en bok och börjar läsa (Elefanten som gick upp i rök). Det slår nästan aldrig fel. Sambon somnar på två röda när jag gör så. Jag har läst ut boken nu. Det var bara två sidor kvar som jag hade sparat för att jag ville dra ut på utläsningen av boken av min favoritförfattare. Nu ska jag somna om. Jag är expert på att somna så om två minuter snarkar vi i kapp (jäkla nästäppa).
Vi har firat Största på restaurang tillsammans med svärmor, svägerskan och kusinerna. På bilden ser ni Största öppna paket.
Hämskt = hemskt med polsk brytning. Uttalas häääämskt med utdraget ä och stark betoning på t.
Mellanrummet = tiden som går mellan två datum, dvs sedan jag bloggade senast fram till idag har det varit ett mellanrum (detta uttryck har jag också snott från en polack som saknar det ordet i vårt svenska vokabulär).
Det har sannerligen varit hämskt i mellanrummet. Nu skriver jag inte mer om det. Det har varit några guldstunder också. Minstas födelsedag var bra. Mellans konsert då han och tre andra killar sjöng barbershop så att alla hjärtan smälte var helt otrolig!
Idag fortsätter vi renoveringen av Störstas rum.
