Sambon stökar i köket. Jag ligger i soffan och äter knäckebröd. Han ropar ibland. "Kan man göra si? Kan man göra så?" "Ja" ropar jag entusiastiskt tillbaka. Han lagar korv och potatis med tvist. Han kan inte laga mat utan att göra något extra. Det kommer att bli jättegott. "Jättegott det här" kommer jag att säga när vi äter.
Helgen har varit bra. Jag har träffat mina bästa vänner. I fredags var jag på restaurang och åt tapas. Vi fick vänta i två timmar på att få bord och beställa maten men det gick ingen nöd på oss. Vi hängde med varsin cola i baren. Igår träffade jag en ursöt hund och drack en god latte fast i omvänd ordning. Sambon har mått ok. Han har vindsurfat. Zelda och jag har städat hennes utomhusbur. Hon trodde nog att hon var bejälplig. Hon sprang med halm ut och in. Hon har flyttat ut nu.
Idag har jag jobbat 110%. Jag tänker ta ut övertiden i pengar.
Tillägg: kom på en sak som jag glömde delge er. Min 46-åriga kollega som häromveckan inte visste vad masturbera var för något har varit i Stockholm i helgen. Då åkte hon i tunnelbanan för första gången i sitt liv. Hon har mycket roligt kvar att lära sig i livet tänker jag
5 kommentarer:
Ja. Mycket ska man höra innan öronen trillar av!!!
Nä, det gick ingen nöd på oss! :)
Men nu får jag kreativa bilder i huvudet av din kollega på tunnelbanan...
Krakel: Jaa minsann!
Nilla: Vi satt inte i sjön!
Tigerliljan: Det vi inte vet mår vi inte dåligt av.
Ha ha ha - ja, bara hon inte får för sig att slå två flugor i en smäll och masturbera på tunnelbanan så ska det nog gå bra. :-)
Skicka en kommentar