Den senaste veckan, eller kanske de senaste veckorna, har jag känt mig ledsen. Känns som om ögonen hela tiden är på vippen att svämma över. Men jag gråter inte. Det gör jag inte. Jag är inte en sån som gråter. Har ingen speciell orsak till att vara ledsen men kommer på många anledningar till att vara det. När jag tänker efter. Så nu tänker jag inte efter. Är rädd för att någon ska råka komma åt min ledsenhetsknapp. Den som får mina ögon att svämma över. Det har hänt förr att en fråga om hur jag mår gått ända in i hjärtat. Min ledsenhetsknapp sitter där.
Men jag är glad också. Fastän inte jublande. Jag tycker att jag har mycket att vara glad över. Största ska flytta till en superfin studentlägenhet! Han fick mejl med planlösning och läge igår. Ikväll ska jag hem till en vän som jag inte har träffat på länge. På måndag ska jag fika med en f.d arbetskamrat som jag har saknat jättemycket.
2 kommentarer:
Jag önskar dig någon som frågar dig hur du mår. Jag önskar att han eller hon når ända in i ditt hjärta och att dina tårar svämmar över. Att du får prata, medans denna lyssnar, tills du är trött på din egen röst.
Ibland är det skönt att rensa ut gamla spöken. Ta ut dom i ljuset, syna dom, skaka av dammet, spara dom du vill spara och släng iväg de du är klara med.
Jag önskar att jag var närmre. Då skulle jag skaka allt det sorgsna ur dig.
Kram!
Skicka en kommentar