Oväder över berg- och dalbanan

Idag har vi haft verksamhetsplaneringen på jobbet. Det kändes som att det bara staplades en massa ord på varandra. Om vi gör allt det som vi sa att vi skall göra så kommer det att bli bra men jag är rädd för att vi bara säger en massa utan att mena vad vi säger... Det finns ingen gnista, åtminstone har jag inte så mycket gnista. När jag tänder så är det någon som snabbt släcker mig igen. Min strategi idag var att inte säga så mycket. Jag sa endast några få men väl genomtänkta saker istället. Ja, det är väl så jag brukar funger vid möten iofs men idag var det alltså min strategi att säga ännu mindre och vara ännu mer välgenomtänkt. Jag tror jag lyckades bra med det.

Var på kör ikväll och det var härligt! Mycket skratt! Det låtter maffigt tycker jag. Jag vet inte hur jag själv låter men vi är så många som sjunger så det spelar ingen roll hur jag låter...

Middag hos svägerskan innan kören eftersom jag satt kvar och arbetade länge efter vp:n.

Vi hann inte prata så mycket om hur hon har det eller mår. Det är fortfarande mycket som förvånar då hon berättar om sin ex-sambo. Varför vårdar han inte relationen med sina barn bättre t.ex.? Svårt att förstå detta. Klar att jag är partisk.

Nya sänggaveln

Sambon är och laddar inför Windsurf-säsongen tillsammans med surfklubben. Just nu sitter jag här ensam i soffan men till alldeles nyss så har jag umgåtts med mina söner. Vi har lagat mat tillsammans och pratat en del. På förmiddagen var 8-åringen och jag ute och cyklade. Vi cyklade bl.a till Lager. 8-åringen köpte jeans och tröjor. Jeansen hjälpte jag honom att välja ut men tröjorna valde han själv. Han ville ha en t-shirt som det stod Shut up! på (han kan ju inte läsa så han visste inte vad det stod) men jag tyckte inte att den var ett så bra val så då valde han en med ansikten på kända amerikaner istället. Igår var 13-åringen väldigt grinig och sur så om han hade varit en tjej hade jag nog trott att han hade mens... Han var nog bara extra trött för idag har han varit sitt vanliga (trötta) jag igen och det har gått bra att skoja med honom så som jag brukar göra. 15-åringen hade fått testa lungkapaciteten i skolan och han var bäst i klassen med en lungkapacitet på 4. På "sticktest", löpning(?) var han näst bäst i klassen. Jag blir förundrad för jag tycker ju att han aldrig rör på sig... men det är klart han cyklar ju 1 mil om dagen... Nu säger han att han skall börja träna aikido två gånger i veckan.

Ohanterbar ovänlighet

Förra onsdagen när skola och fritids var stängt så hade jag 8-åringen med mig till jobbet. Han har varit med mig på jobbet vid några tillfällen per år enda sedan han var i 1-års åldern så det var inget nytt eller konstigt för varken honom eller mig. Den här onsdagen visade sig vara särskilt lämpligt eftersom vi inte hade några patientbesök inbokade. Till fikat på förmiddagen fick vi besök utav en läkare från en annan klinik. Hon ville säga hej då till oss eftersom hon skall flytta till ett annat sjukhus. Stämingen var med andra ord ganska avslappnad så jag lät Mikael hållas med sitt för jag tänkte att han inte störde någon. Han satt med och åt en glass då vi fikade men sedan gick han till mitt rum och rita och pysslade som han brukar när han är där. Han var på gott humör och visslade lite grann för sig själv. Han pratade förstås lite grann med mig också men jag är ju van vid hans pladdrande så jag koncentrerade mig ändå på mina arbetsuppgifter. När han tröttnat på att pyssla så satt han sig och tittade på Bolibompa på TV i vårt lunchrum. Eftersom han är van att äta lunch tidigt, redan kl. 11, så åt han och jag vår lunch innan mina arbetskamrater åt sin kl. 12.15. Vi gick tidigt, redan kl 12.45. Dagen efter kom tysken in på mitt rum och förklarade för mig att han var alldeles chockad över att jag kunde ha mitt barn med mig på jobbet!?!!! I Tyskland var detta helt otänkbart. Det kunde t.o.m. medföra en prick/varning i Tyskland. Han var helt upprörd över detta mitt helt oacceptabla beteende och han hade redan pratat med klinikchefen minsann!!! Jag sa att det är ganska vanligt att ha med sig barnen till jobbet och att jag absolut inte är ensam om det. Han var dock helt ovetande om denna vanlighet och sa att han aldrig hade träffat barn på jobb tidigare. Jag sa att jag tyckte att han skulle prata med min chef om detta också och det skulle han göra. Jag pratade med min chef sedan och tysken hade mycket riktigt pratat med klin.chefen om detta. Han hade dock inte fått något stöd därifrån. Min chef och klinikchefen tycker absolut att jag kan ha med mig 8-åringen på jobbet vid några enstaka tillfällen per år när det passar. Det ligger helt i linje med klinikens policy att tillåta sådant! Jag tänker ändå inte ta med 8-åringen till jobbet mer eftersom det inte kommer att kännas särskilt bekvämt för mig att ha honom där om han inte är välkommen! Det här känns så tråkigt!!! Jag känner att tyskens förtroende för mig är väldigt lågt just nu. På en skala från 1 - 10 så kanske hans förtroende för mig är 1,5... Det känns inte alls bra. Jag tycker inte att jag förtjänar detta!!! Bara för att kulturen är en annan ang. barn på jobb i Tyskland så drabbas jag så här!!! Det är inte rättvist!!! Jag känner ju att jag har alla andras stöd men det hjälper inte mig så mycket när tysken har den här inställningen. Jag är också ledsen för 8-åringens skull. Han har tyckt om att besöka mig på jobbet och att få träffa och prata med mina arbetskamrater. Vår förra läkare kallade han för kak-doktorn eftersom hon brukade bjuda honom på kakor.

Bob Dylan i Globen

Igår var det premiär för mig i Globen. Pinsamt men sant att det var första gången jag var där. Det var häftigt att uppleva Bob Dylan i Globen. Han bara gjorde sin grej och levererade och gav av sig själv. Häftigt! Jag blev imponerad. Med tanke på att det idag verkar vara som att man skall vara snygg, ha de rätta kontakter, kunna ta för sig och vara framåt för att lyckas som artist så tycker jag att Bob Dylan bevisar att det går att nå framgång utan en massa tjafs och utfyllnad. Jag känner tillförsikt när det gäller mina barn... Är inte 15-åringen lite lik Dylan som ung? Bob Dylan levererar det han är bra på, dvs. musik. Ingen häftig scenshow, inget snack, inget övestylat, inget extra av något! Underbart! Jag kom dit för att se och höra Bob sjunga och jag kanske inte såg honom så bra från platsen där jag satt men jag hörde honom 100% och det kändes som om att han gav av sig själv till 99,9% Han var så närvarande. Snacka om väl använda biljettpengar. Han gav verkligen musik för varje krona som vi hade betalt!

Stockholmshelgen har varit så underbar. Vi bodde på hotell Riesen i Gamla stan. Perfekt utgångspunkt. Vi var på budgetbesök på Moderna museet och Nationalmuseet, dvs vi var där och kollade runt lite utan att betala entré och gå på själva utställningarna! Det räckte bra för mig. Nu kan jag säga att jag vara på både Moderna och National utan att ljuga alltför mycket... Vi åt massor av god mat. Första kvällen åt vi på Trotzig. Det var väl sådär. Tjusigt och exklusivt och maten var god. Vi hittade en "favoritställe" där vi åt två gånger. Det var ett ställe som öppnat för tre veckor sedan och som heter Tapiano. Det låg också i Gamla stan. Där hade de supergoda pizzor och pasta till bra priser. De hade ett nytt koncept. Man fick ett kort av typen kontokort när man kom som var laddat med 750 kronor och sedan beställde man mat på ett ställe och dryck på ett annat och så kanske någon eferrätt och kaffe och drog kortet varje gång man beställde och sedan så fick man lämna ifrån sig kortet när man gick där ifrån och betala för det man ätit. Fiffigt och smidigt! Det känns som om vi har varit borta i minst en vecka fastän vi bara vara borta i två nätter. Skönt att vara hemma hos killarna igen. 13-åringen har varit sjuk, förkyld, så det har varit lite oroligt eftersom de fick klara sig ensamma hemma. 8-åringen var hos farmor.

Det finns dagar och så finns det andra dagar...

Idag var det just en sådan här dag. Har bestämt mig för att den här dagen har varit lyckad men jag vet inte vart det kommer att leda till på långt sikt... Om jag hade deltagit i t.ex. i ett 10 000 meters lopp idag så skulle jag nog vara nöjd nu. Jag tog mig i mål och jag lyckades med det som jag hade föresatt mig! (Är jag en gås eller en stork?)
8-åringen och jag åkte tåg igår. Jag minns inte när jag åkte tåg senast så det kändes lite nervös innan. 8-åringen var också nervös och hade 1000 frågor att ställa innan vi kom ombord på tåget. Han frågade t.ex: Hur vet vi om vi kommer in på ett sidospår? Ja, hur vet man det egentligen?

Soligt och härligt!

8-åringen är så härlig och mysig att umgås med. Han levererar så mycket klokheter. Jag fattar inte var är eller när han lärt sig allt. Ibland provar han ord som han inte har riktigt grepp om vad de betyder. Idag när vi stod och mekade med hans cykel och jag inte riktigt hittade det verktyg som vi behövde så sa han: -Mamma, du är verkligen tragisk! Är jag? sa jag och skrattade. Jaa det är du, tror jag...? Att ha honom med i affärer är också ett nöje, iallfall om han själv får välja ut något och själv betala i kassan. Han är alltid väldigt artig mot kassapersonalen, småpratar och hittar alltid på något att berömma dem för! Han är väldigt bra på att ge komplimanger. Igår sa han att jag är den absolut bästa mamman på hela jorden. (Jag misstänkte ju det förstås men det var härligt att få höra!) När jag satt och tittade på TV häromkvällen så kom han och satte sig brevid mig. Det var den en kvinna som grät på filmen. Han analyserade detta tyst en stund och sedan sa han: -Hon grät inte för att hon var ledsen, det var kärlekstårar! Helt rätt analys. Nu har han kommit in efter en cykeltur på den "nya" cykeln.

- Guuuuuuu! va´ snabbt den gick, mamma!!! Jag vann över Gurra!!! 8-åringen lyste upp hela hallen med sin glädje när han kom in! Cykeln är 15 år gammal, har en pakethållare som sitter lös och skramlar och en sadeln som sitter för högt för användaren men det är ändå den bästa cykeln här i kvarteret just nu!

Hur jag mår

Känner mig förkyld. Skönt att vi har sovmorgon idag. Jag har ont i kroppen, är tjock i halsen och täppt i näsan. Hur skall jag orka sitta kvar på jobbet till kl. 18 ikväll? Borde sitta kvar till 18. Jag har berättat tidigare om min kamp mot flexklockan. Jag har kontaktat den flexansvarige på jobbet sedan i december eftersom jag tagit hela semesterdagar men ändå varit på jobbet och jobbat några timmar. Det går inte att ta halva semesterdagar så om man vill ta halva dagar så söker man ledigt för en hel och kommer dit och jobbar en halv. Det går inte att använa flexklockan när man tar ledigt på det sättet. Jag har skrivit upp timmarna jag jobbat och mejlat dem till flexansvarig. Jag trodde att när detta var justerat så skulle flexen justeras så att jag kanske stod på - 8 timmar. Av någon outgrundlig anledning så justerades flexen åt andra hållet så att jag nu står på -16 timmar. Man får ha högst -10, sedan blir det löneavdrag. Jag orkar inte bråka om detta. Jag jobbar hellre ikapp de 7 timmarna som behövs än att hålla på och kontrollera vad som kan ha blivit fel... Ja, jag vet att jag är helknasig men jag hatar verkligen att vara besvärlig. Jag skulle känna mig besvärlig om jag kontaktade flexansvarig om detta. Hon är helt överhopad med jobb ändå. Väntar på att chefen skall ringa och skälla på mig för att jag har så mycket minustid... Det känns inte riktigt bra nu...