Ohanterbar ovänlighet

Förra onsdagen när skola och fritids var stängt så hade jag 8-åringen med mig till jobbet. Han har varit med mig på jobbet vid några tillfällen per år enda sedan han var i 1-års åldern så det var inget nytt eller konstigt för varken honom eller mig. Den här onsdagen visade sig vara särskilt lämpligt eftersom vi inte hade några patientbesök inbokade. Till fikat på förmiddagen fick vi besök utav en läkare från en annan klinik. Hon ville säga hej då till oss eftersom hon skall flytta till ett annat sjukhus. Stämingen var med andra ord ganska avslappnad så jag lät Mikael hållas med sitt för jag tänkte att han inte störde någon. Han satt med och åt en glass då vi fikade men sedan gick han till mitt rum och rita och pysslade som han brukar när han är där. Han var på gott humör och visslade lite grann för sig själv. Han pratade förstås lite grann med mig också men jag är ju van vid hans pladdrande så jag koncentrerade mig ändå på mina arbetsuppgifter. När han tröttnat på att pyssla så satt han sig och tittade på Bolibompa på TV i vårt lunchrum. Eftersom han är van att äta lunch tidigt, redan kl. 11, så åt han och jag vår lunch innan mina arbetskamrater åt sin kl. 12.15. Vi gick tidigt, redan kl 12.45. Dagen efter kom tysken in på mitt rum och förklarade för mig att han var alldeles chockad över att jag kunde ha mitt barn med mig på jobbet!?!!! I Tyskland var detta helt otänkbart. Det kunde t.o.m. medföra en prick/varning i Tyskland. Han var helt upprörd över detta mitt helt oacceptabla beteende och han hade redan pratat med klinikchefen minsann!!! Jag sa att det är ganska vanligt att ha med sig barnen till jobbet och att jag absolut inte är ensam om det. Han var dock helt ovetande om denna vanlighet och sa att han aldrig hade träffat barn på jobb tidigare. Jag sa att jag tyckte att han skulle prata med min chef om detta också och det skulle han göra. Jag pratade med min chef sedan och tysken hade mycket riktigt pratat med klin.chefen om detta. Han hade dock inte fått något stöd därifrån. Min chef och klinikchefen tycker absolut att jag kan ha med mig 8-åringen på jobbet vid några enstaka tillfällen per år när det passar. Det ligger helt i linje med klinikens policy att tillåta sådant! Jag tänker ändå inte ta med 8-åringen till jobbet mer eftersom det inte kommer att kännas särskilt bekvämt för mig att ha honom där om han inte är välkommen! Det här känns så tråkigt!!! Jag känner att tyskens förtroende för mig är väldigt lågt just nu. På en skala från 1 - 10 så kanske hans förtroende för mig är 1,5... Det känns inte alls bra. Jag tycker inte att jag förtjänar detta!!! Bara för att kulturen är en annan ang. barn på jobb i Tyskland så drabbas jag så här!!! Det är inte rättvist!!! Jag känner ju att jag har alla andras stöd men det hjälper inte mig så mycket när tysken har den här inställningen. Jag är också ledsen för 8-åringens skull. Han har tyckt om att besöka mig på jobbet och att få träffa och prata med mina arbetskamrater. Vår förra läkare kallade han för kak-doktorn eftersom hon brukade bjuda honom på kakor.