Mitt råd till alla ungdomar är att man inte måste vara så himla kär första gången man blir tillsammans med någon. Det var i alla fall inte jag. Midsommaraftonen 1986 var jag 18 år och okysst. Jag var helt säker på att jag skulle få vänta på den rätte tills jag var 30 år minst. Tillsammans med ett 10-tal ungdomar gick jag cirka 8 km till ett midsommarfirande där det fanns den gamla sortens dansbana. Där stod jag och vaktade handväskor (förmodar jag för det gjorde jag ofta på den tiden) när det dök upp en kille som ville dansa med mig. Med mig? sa jag och stirrade fånigt på honom (antar jag). Jag tittade nog över axeln också för att försäkra mig om att det verkligen var mig han tilltalade. Jo, det var mig han pratade med. Jag dansar inte sa jag. Får jag bjuda på en korv då? Jo, det kunde han få göra. T.o.m. två korvar med bröd lät jag mig bjudas på. Han var snygg tyckte jag och jag hade inte druckit särskilt mycket alkohol. Hur det nu var så missade jag sista bussen hem och så blev jag tvungen att sova över hos den här killen. Hans säng var endast 70 cm bred så jag fick sova på en madrass på golvet men det hade jag nog gjort ändå. Sov och sov förresten. Jag sov inte så mycket den natten och en anledning till att det var att jag skulle upp och jobba. Mitt arbetspass började kl. 07. Tomas, som den här killen hette, skjutsade mig till jobbet. Jag jobbade till kl. 12.30 och kl. 13 bevittnade jag bröllopet mellan min bror och hans dåvarande kvinna. Jag åkte till kyrkan i samma kläder som jag hade haft på midsommaraftonen. Någon dag senare ringde Tomas kompis och av honom fick jag veta att Tomas nog var kär i mig. Så blev vi ihop. Vi var tillsammans i sju veckor. Efter Tomas var jag tillsammans med Peter i sju veckor och sedan blev jag tillsammans med Per. Sedan tog jag lite paus.
Måste föresten berätta om Peters och mitt förhållande. Vi var nog mer det som kallades kk, haha. Han var kär i en annan tjej och jag var kär i en annan kille och det var vi helt öppna om för varandra. Vi var som tvillingsjälar och visste precis vad den andra gick och tänkte på hela tiden. Det var inte alls magiskt. Bara tråkigt. Peter var extremt noga med sitt utseende och han använde brunkräm. Han missade aldrig ett avsnitt av sitt favoritprogram Modedockorna.
Enligt mig är det bara nyttigt att ha haft några oseriösa förhållanden innan man brakar in i den riktigt stora kärleken.
6 kommentarer:
Håller med, man måste ju öva lite!
Men sådär lagom med träning liksom!
Klokt. Som vanligt :-)
Du har så rätt! Önskar femtonåriga flickor förstod det...
Jag önskar att jag var hälften så klok som du är.
Hahaha, underbart skrivet.
Skicka en kommentar