måndag 16 april 2012

Aj!

Jag skar mig när jag lagade mat.
Jag hade tänkt göra kebabgryta men Minsta ville ha kebab i bröd så nu är han och handlar tomat, sallad och bröd.

Bloggvänner är som vin. Några gör sig bäst i sällskap med andra. En del ska avnjutas enstaka och i små mängder. Andra kan vara beska och vedervärdiga. Vissa vinner på att lagras länge. Det finns de som lätt glöms bort. Några är porlande som champange. En del kan ge dig huvudvärk och så finns det de som löser alla dina problem. Av en del kan det bli för mycket. De flesta gör dig glad!

7 kommentarer:

h sa...

Vad gör väl en liten skråma när man får ha så fint plåster! :)

Maj Korner sa...

Det där slår mitt Hello Kitty-plåster med hästlängder!

Singelmamman sa...

En skråma glöms nog lätt bort när man får ha ett sånt fint plåster.
Du beskriver oss bloggare så roligt!
Vi får se vad du tycker efter fredagen. :-)

nillas liv på pinnen sa...

Den där beskrivningen stämmer även på mina arbetskompisar, par example. Där har det även hänt ett par gånger att några slutat kommentera för att de varit arga på mig. Men då vet jag ju det i alla fall. Det är svårare med de som alltid ler även om de är sura, då blir det svårt att veta.

Ellabellas vardag sa...

:) Låter som en bra beskrivning på bloggvänner, men också på vänner i stort sett. Jag kanske rent utav snor den beskrivningen om det är ok? :) Ajaj. Men med Mumin kanske det inte gör lika ont? Hihi.

Shamrock sa...

Vilken bra beskrivning. Jag gillar ditt muminplåster

Fru Gårman sa...

Jag vill inte vara besk och vedervärdig i alla fall. Hellre då bortglömd. :)
I ♥ plåstret! Hade jag sånt hemma skulle jag skära mig alla dagar i veckan. :D