En ansiktslyftning

Har bytt ut den svarta kossan i min profilbild mot en brun dito.

Idag har vi varit till svärmors stuga. Det borde ha varit underbart en dag med det här vädret men kändes "sådär". Som Sambon sa "det händer inget mer där". Huset står där det står. Sjön ligger där den ligger. Våra söner har tråkigt när vi är där. Förutom att bada har de ingenting att göra. Kojbygge lockar inte längre. Svärmor åker bara dit för att klippa gräset. Det är grått fastän solen skiner. Det känns tråkigt att känna så. Jag har alltid känt att stugan ligger vid "världens ände" men de två - tre senaste åren har jag börjat uppskatta att stugan ligger långt från ingenting. Det har varit rofyllt och avkopplande. Idag kom den gamla känslan av tristess tillbaka. Stugan skulle behöva en ansiktslyftning. Kanske skulle det kännas mer lockande att tillbringa tid där om inte all inredning var från början av 80-talet eller äldre. Kanske jag skulle längta dit om jag visste att sängen där var lika skön eller skönare än hemma. Om täckena var sköna. Svärmors har under de senaste 17 åren upprepat "det håller min tid ut" när det gäller stugans inventarier. Hoppas känslan av underbart sommarställe kommer tillbaka. Idag kändes det inte bra. Våra söner och deras kusiner har tillbringat alla somrar där. Det kanske ger dem en känsla av trygghet att inget förändras.