Jag har aldrig kommit överens med mig själv när det gäller mitt utseende. Ibland inbillar jag mig att jag inte bryr mig ett skit om hur jag ser ut. Duger jag inte som jag är så är det inte mitt problem tänker jag. Kamma en hund och borsta en hund, det är ändå samma hund (på insidan innanför pälsen). Smink är onödigt - det är insidan som räknas. Jag har aldrig tyckt att jag är snygg eller ens söt och ingen har lyckats övertyga mig om det heller. Andra tjejer brukar ha delar av sin kropp som de är missnöjda med, näsan, brösten osv. Jag har varit nöjd med delarna men missnöjd med helheten. Den senaste tiden har jag fått ögonen på en del av min kropp som jag är extremt missnöjd med. Egentligen är det två delar eftersom det är mina ben och framförallt låren som jag inte gillar att se. All min vikt sitter i låren. De är sjukt stora. Breda. Enorma. Jag skulle vilja gå ned 8 kg i vikt och då vill jag minska 4 kg från varje ben. Ibland funkar det alltså inte att tänka att jag inte bryr mig och att jag duger som jag är för jag gillar inte min spegelbild. Så blir jag sur när jag ändå bryr mig som ett jäkla offer för skönhetsidealen.
4 kommentarer:
Då och då inbillar jag mig också att jag har vuxit ur det där med utseendeångest. Men det är alltid fel. Den kan dyka upp när som helst. Och gälla vad som helst. Från frisyr till tånaglar. Tröttsamt!
Du är snygg som fasiken, har ett klassiskt vackert ansikte och otroliga ögon. Låren kan du dölja under en vid knäkort kjol. Jag tänker mycket på mitt utseende just nu då jag mår fydiskt dåligt av det stora mitt på och har fått några varningssignaler som jag lyssnat på. Kram fining
Det spelar ingen roll hur mycket man intalar sig att man inte bryr sig. Det går inte att smita undan. Och det är så sorgligt att vi är så många som går runt och tycker att vi inte duger. För det gör vi ju! Hur vi än ser ut!
Fållar mig till skaran som nog alltid kommer att ha kroppsliga mindervärdeskomplex. Har själv också vikten i låren (och rumpan).
Skicka en kommentar