Jag lever med en ny man

Sedan cirka 1 1/2 år tillbaka lever jag tillsamman med en annan man än den jag trodde att jag levde med innan. Det är samma person men ändå så olika. Den han var förut hade jag placerat en gloria på men sedan hamnade den där glorian på sniskan. Efter 25 år insåg jag att han hade sina brister precis som alla andra. Det var han själv som öppnade mina ögon för dem. Han tog av sig glorian. En omskakande sommar, höst och vinter följde. Nu är glorian tillbaka men den sitter lite charmigt på sned sådär. Förutom att min bild av honom har förändrats så har han  förändrat sig själv också. Han är inte som han var förut. Det glömmer jag ibland. Jag förväntar mig att han ska reagera på samma sätt på saker jag gör och säger som han gjorde innan juli 2013. Det gör han inte.  Ibland saknar jag den gamle mannen. Jag vet inte om jag riktigt känner den här nya ännu. Jag vet inte hur jag ska beskriva honom. Det här nya låter oftare min vilja gå före sin egen. Den nya gnäller inte över bagateller - det vardagliga smågnabbet vi ägnade oss åt förut har nästan upphört. Vi gör mycket mer tillsammans. Den där mannen som jag trodde att jag levde med förut hade aldrig följt med mig på yoga. Nu går vi på ett yogapass tillsamman varje vecka och vi har ett yogarum hemma. Den nya mannen använder yogarummet mer än mig. Den nya mannen verkar vilja vara en bättre och sannare människa. Den nya mannen har fått mig att älska mig själv mer än innan. Han har fått mig att förstå att jag är värd att älska. Den nya mannen fick mig att inse hur mycket den gamle mannen älskade mig och hur vacker han tyckte att jag var. Det hade jag aldrig riktigt förstått.