Är på väg

Är på väg till skolan. Ikväll är det föräldramöte men jag skall inte gå på det för jag skall gå på skolrådsmöte istället. Sambon kommer att närvara på föräldramötet en liten stund men han måste gå iväg tidigare för han skall på after work. Nu tänkte jag skriva lite om varför men jag avstår från det just nu. Senaste mötet vi var på i skolan var en mardröm.
Oj, oj, oj vá många program det fanns att välja på till gymnasiet. Jag blir riktigt avundsjuk. Jag vill också börja gymnasiet.
Nä, usch vad trögt det gick att blogga nu då. Jag trodde det skulle vara avkopplande. Jag är nervös.

I skolans värld del 2

Snart är det dags för 15-åringen att göra gymnasieval. Gymnasiet? Helt otroligt! Imorgon skall han och vi gå på gymnasiemässa. Han har ingen aning om vad han skall välja. Som tur är verkar man få mer hjälp nu jämfört med när jag själv skulle välja linje. Nu heter det ju program. Fattar inte att han är så stor. Han har precis avslutat två veckors prao på Rusta. Det tyckte han var sådär. Han fick mest hålla på och fylla på i hyllorna. Schampo är det som köps mest tydligen. De hade inga fikaraster på Rusta enligt 15-åringen. Är inte det konstigt? Han är väldigt blyg men han säger att det har gått bra att prata med kunder och hjälpa dem tillrätta. Nu vet han i alla fall att han helst inte vill arbeta i en sådan affär.

15-åringen har ett otroligt tålamod med 8-åringen och det är sällan han tröttnar på 8-åringens aldrig sinande behov av att få svar på alla sina undringar. Han är väldigt pedagogisk. Kanske han skulle passa som lärare? De två har förresten precis just nyss bjudit resten av familjen på kladdkaka med grädde. De har varit och handlat mjölk och te. Det var 15-åringen som upptäckte att mjölken nästa var slut och som erbjöd sig gå och köpa. Han är helt fantastisk på det sättet. Han är väldigt hjälpsam. Kommer nästan alltid om man ropar "kan någon hjälpa till...?" Det gör inte 13-åringen däremot. Han kommer när han vill och han vill inte komma och hjälpa till så ofta.

I skolans värld

Jag vet inte vad jag skall tro om min sons påstådda inhoppande genom ett fönster på skolan. Jag mejlade ju den fröken som ringde mig att jag ville ha det utrett hur det egentligen var med det där. Idag när jag hämtade på fritids så ville en av fröknarna prata med mig om en bok som 8-åringen skulle få i läxa och då nämner hon att den fröken jag mejlat till (som var ledig idag pga att hennes mamma dött igår) hade bett henne framföra att 8-åringen har hoppat in genom fönstret. Jag har pratat med 8-åringen nu igen när vi kom hem och han säger att han inte har hoppat in genom något fönster. Jag vill ju inte tro att han ljuger för mig om det här. Jag försökte pressa honom genom att säga att jag skulle ringa till hans kompis som var med när det hände för att höra hur han mindes. 8-åringen sa att jag kunde ringa kompisen för han skulle säga att 8-åringen inte hoppade in genom fönstret. De hade hoppat upp mot fönstret, som var öppet, för att titta in i klassrummet men de hoppade inte in. Vad skall jag tro? 8-åringen säger att de är tjejerna som ljuger. Om 8-åringen ljuger om det här så gör han det väldigt övertygande. Jag tror faktiskt inte att han ljuger men varför är då fröknarna i skolan så säkra på att han faktiskt har hoppat in? När det gäller det allvarliga i den här händelsen så är det ju att han efter det påstådda inhoppandet tryckte upp en liten tjej mot en vägg. Han säger själv att han sprang in i klassrummet och att han råkade springa in i flickan och att han puttade henne. Det säger han att han gjorde för att han blev arg för att tjejerna höll på och retades hela tiden. Håll med om att det är en ganska så stor skillnad i de två händelseförloppen här?!

Mycket märkligt

I en vecka har jag letat efter några bra bloggar att följa. Det har varit svårt. Jag har nog för stora krav. Jag vill helst att de skall vara reklamfria och så vill jag att de skall vara lätta att läsa, dvs inte svart bakgrund med rosa text t.ex. Jag vill inte att de skall vara bloggare som själva följer massvis med andra bloggar och så gillar jag inte att de redan har en halv stad som redan följer bloggen. Helst vill jag att det är en kvinna i ungefär samma ålder som jag och med ungefär samma intressen och familjeförhållanden. Det har jag inte hittat. Just nu följer jag två bloggare. Det är två kvinnor som är yngre än mig och de liknar inte mig särskilt mycket. Den ena bor i Stockholm och den andra bor ganska nära mig fast på landet (tror jag iallafalla).

Gammal kärlek

Jag kan inte förklara varför jag älskar min sambo. Jag bara gör det. Jag har aldrig förstått dem som säger att de älskar den de lever ihop med för att den personen har vackra tånaglar, sexig rumpa eller bakar underbara råglimpor. Ja, man kan ju säga "jag älskar min man och dessutom han har så vackra ögon" men det är ju inte ögonen i sig som man älskar. För mig är det liksom inte någon egenskap hos min sambo som gör att jag älskar honom. Det otäcka är att om han hade varit en riktig buffel eller en gris så hade jag älskat honom ändå.

Jag har bara varit riktigt förälskad en gång innan jag träffade min sambo. Attraktion och samhörighet hade jag känt tillsammans med några killar och jag trodde nog det var kärlek. När jag var 19-20 år var jag tillsammans med en kille som verkligen var som en tvillingsjäl. Vi behövde inte kommunicera med varandra för vi tänkte och ville precis samma saker hela tiden. Det blev faktiskt tråkigt. När jag gick på gymnasiet var jag förälskad i en ett år äldre kille. Så fort jag anade att han var i närheten så blev jag knäsvag och skakis. Jag pratade aldrig med honom så jag visste inte hur han var som person. Jag tyckte inte att han var snygg. Han var inte min typ av kille och jag trodde att jag inte hade ens en minimal chans att bli ihop med honom. Jag försökte glömma honom och fokusera på andra killar. Killar som jag tyckte var charmiga, söta, snygga, trevliga, coola eller hade något annat tilltalande attribut men han fortsatte påverka mig ändå. Jag har aldrig slutat undra om han kände något för mig...? När jag träffade min sambo så ville jag inte bli förälskad. Jag hade bestämt mig för att leva och bo själv ett tag men så drabbade han mig. Redan första gången vi möttes så kändes det farligt. Det var samma känslor som jag hade haft för killen på gymnasiet. Nu har sambon och jag varit tillsammans i 20 år. Jag misstänker att många tror att de upplever kärlek men att det är få som verkligen gör det. Jag är priviligerad.

Sovmorgon

Det är härligt med sovmorgon på fredagar. 8-åringen sover fortfarande. Jag har ätit lång frukost och läst morgontidning. 8-åringen börjar skolan kl. 10 på fredagar. 13- och 15-åringen börjar 09.10. När man har haft sovmorgon redan på fredagen så är det lätt att komma upp tidigt på lördagmornar (med tidigt menar jag omkring 09). Jag brukar vara rätt så ensam kvar på jobbet efter kl. 15 på fredagseftermiddagarna. Det är lite trist men å andra sida får jag mycket gjort då när jag får sitta ifred. Varför är fredagseftermiddagar så heliga för andra? Jag har aldrig förstått det där riktigt. När de stora barnen var små så var jag helt ledig på onsdagar, det tyckte också andra människor var märkligt. Då tyckte jag det var perfekt. Jag verkligen ledig med barnen och kunde hitta på saker tillsammans med dem. Jag slapp städa och handla inför helgen så som jag tror att jag hade känt att jag skulle ha behövt göra om jag hade varit ledig på fredagen istället.

Nu måste jag väcka lillkillen och sedan skall jag städa marsvinsbur.

Blodtryck 140/88

Idag var det alltså min tur att ta en tur till vårdcentralen. Idag var blodtrycket ok. Jag skall tillbaka två gånger till för att mäta det för säkerhets skull.

Jag har suttit och väntat 1 1/2 timme medan 8-åringen byggde sitt drömrum på Komtek. Det är jobbigt att sitta så där alldeles tyst tillsammans med flera andra som också sitter och väntar. Den här gången hade jag med mig en bok.

Efter Komtek och efter att hela familjen stämt träff hos Polisen för att fixa pass så var 3/4 av familjen ut och åt på PizzaHut. Mums. 13-åringen var inte med. Han sover över hos en kompis. De skall ha en redovisning om WoW imorgon. Jag tror att han aldrig lagt ned så mycket tid på skolarbete tidigare.

Nu är det idol på TV.

Sammanfattning: En bra dag.