Regnigdagigen

Det har hunnit hänt mycket idag (förutom att det har regnat). Imorse valde jag att hänga cykeln i cykelhållaren på bilen istället för att cykla till jobbet. Det är svårt att motstå att åka med i bilen när sambon (som i princip alltid tar bilen till jobbet) jobbar på samma ställe som jag. Iallfall... Efter att vi lämnat av 8-åringen vid skolan och då vi kanske kört 200 meter så svär sambon plötsligt till, kör in till kanten och stannar bilen. Han tittade i backspeglarna och var synligen uppröd. Jag fattade inte alls vad som hade hänt. Det visade sig att när han hjälpte mig att lyfta upp cykeln i hållaren så hade han lagt ifrån sig en pärm och ett anteckningsblock på biltaket! Jag såg inte att han gjorde så. Dessa saker hade alltså sedan legat kvar på taket i de 700 metrarna som vi körde innan 8-åringen hoppade av. Hur otroligt är inte det!? Jag vet inte varför men det var iallfall jag som fick hoppa ur bilen och springa och jaga lösa papper som flög omkring över vägen bland bilar och bussar. När jag samlat in alla lösa papper, pärm och anteckningsblock och satt i bilen igen så var jag upprörd (minst sagt) och inte mottaglig för några ursäkter eller föklaringar. Jag kände att det inte krävdes några kommentarer från min sida. Tänk om det hade orsakat en bilolycka!!! Det blev en tyst resa in till jobbet... Jag tycker att jag genom att slänga mig ur bilen och plocka upp efter min sambo offrade ganska mycket för kärleken, eller hur? De som såg mig springa där på vägen måste ju ha antagit att det var jag som varit slarvig. Hur många % skuld hade jag i detta? Min känsla är att sambon tyckte att det mest var mitt eftersom det var jag som valde att åka bil istället för att cykla.. Vi har inte hunnit prata om detta ännu och nu har sambon åkt till Härnösand och är där till imorgon. (Han har fått ett kort sms med en kram-hälsning och så träffades vi på skolan när vi hade utv.samtalet så det känns ganska ok nu). 

Var med 15-åringen till ortodonten. Han var skyldig 250 kr för uteblivet besök. Vi behövde inte betala 250 kr för de hade haft ett möte igår då de bestämt att de skulle ta bort den avgiften!? 15-åringen fick 150 kr av mig att köpa vad han vill för det kändes som att vi fått en vinstlott.

Verksamhetsplaneringen på jobbet kom igång sent så jag hann bara vara med i cirka 45 minuter. Jag yttrade inget vettigt innan jag gick.

Utvecklingssamtal + extra samtal med/om 8-åringen på skolan idag. Som vanligt känns det som att många frågor snurrar runt i huvudet efter dessa möten. Det känns som att det är ett glapp mellan hur de beskriver att 8-åringen är och hur han upplevs. (!?) Det mesta är positivt med honom och det går framåt och bättre och bättre med det mesta men... Jag/vi fick ett förslag till uppdrag av pedagogerna som jag upplevde som att mata utsvultna lejon ungefär, vilket jag tackade nej till. Vill inte förklara mig mer kryptiskt än så. Jag blev uppringd av ett "lejon" för 1 1/2 år sedan och vill inte gå igenom den processen igen. Mer personal i skolan skulle nog lösa många problem anser jag!