söndag 21 augusti 2011

Det är skillnad på folk och folk

I går väckte jag Minsta (10 år) straxt efter kl. 11 på förmiddagen. Då blev jag inte populär. Han kunde minsann vakna själv och behövde inte väckas. När han väl kom upplommande efter 30 minuter eller så gav han mig arga blicken och jag fick endast suckar som svar på mina frågor.

Idag väckte Största (17-åringen) Minsta straxt efter kl. 09.30. Då hördes undulatliknande kvitter inifrån Minstas rum. Jag tror att det inte ens tog 30 sekunder från det han var väckt tills han var uppe ur sängen.

9 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

På nåt sätt känns det ändå positivt att han inte slängde något hårt i syskonets huvud. Om min minsta, också 10, hade väckt vår största, 11, hade hon utan tvekan blivit galet arg... ;)

Singelmamman sa...

Det är lagom långt mellan dem i ålder för att de inte ska bråka. Mina två kan jag inte väcka varandra utan bråk. Här är det bäst jag agerar väckare.

Shamrock sa...

Så sant så sant

Fru Venus sa...

Och vad lovade han Minsta? :-)

nillas liv på pinnen sa...

Tur att det finns storasyskon!

Knasterfaster sa...

Joanna: Om Minsta väcker Mellan så blir det inte så glada tongånger här heller. Såg att din man vindsurfar. Det gör min gubbe också lite nu och då.
Singelmamman: Vår Mellan är landets mest svårväckta tror jag.
Shamrock: :)
Fru Venus: Maple story. :)
Nilla: Småsyskon är också bra att ha.

Joanna Björkqvist sa...

Vad kul att vi har varsin vindsurfande man! Min tävlar i speed runt i världen, så det går undan. Han har hållit på i 30 år, men blir bara en värre och värre addict med åren! ;)

Knasterfaster sa...

Joanna: Min sambo har också hållit på i 30 år men han tävlar (tackolov) inte i freeride. Då älskar du också starka vindar? Min blir på bra humör då det blåser. ;)

Karin sa...

Om surfing vet jag ingenting och min erfarenhet av att väcka barn och ungdomar är relativ liten. De vaknar av sig själva, det ligger nog i blodet, några sjusovare bor det inte här!

Ibland händer det att vår minsta 4 år väcker sina äldre syskon vid en helt galen tid långt före tuppen gått upp.. Då blir de inte glada, inget undulatkvitter där inte, snarare lejonvrål.. Det kallas visst syskonkärlek!