Det går bara runt

Tillbaka på ruta 1. Hela tiden kommer jag tillbaka till ruta 1. Hur jag än gör. Det är så jobbigt när det känns så. Det är kanske dags att göra något riktigt drastiskt för att ta mig ur den här cirkeln. Jag har min egen cirkel som jag sitter och grämer mig över och bredvid mig har jag en parallellcirkel som går runt i form av Största som har problem med en läxa. Jag ger goda råd som han förkastar. Ingenting som jag säger för diskussionen framåt. Han ska skriva en lab-rapport och som det låter på honom så bidde det bara en tummetott och allt arbete han lagt ned är förgäves och värdelöst. *suck*

Snart ska jag åka hit. Jag ska sova där en natt och jag kommer att ha ett eget rum. Vilken lyx!
Jag tycker att det är jobbigt att dela rum med folk jag knappt känner (arbetskamrater). En del kvinnor tillbringar timmar i badrummet på morgonen. Vad gör de där? Jag brukar bara duscha, kissa och klä på mig. Det tar högst en kvart. Det är jobbigt att vänta på sin tur när man delar rum med någon som ockuperar badrummet så där länge. Det hade kunnat vara ett alternativ att gå upp före rumskamraten men jag vill inte gå upp tidigare än jag går upp hemma när jag sover på hotell. Äsch, nu får jag i alla fall ett eget rum och det ska bli så skönt!