Insåg precis att det bara är skitsaker som jag hänger läpp över. Sambon och jag bråkade igår. Det gör vi ungefär en gång var sjunde år. Alltså riktiga BRÅK inte vardagligt småtjafs. Vi är inte bra på att bråka. Båda två går undan och pratar inte med den andre. Igår bråkade vi om ekonomi och prioriteringar. Fast vi kom ingen vart eftersom vi inte pratade med varandra. Idag tror jag att vi har blivit vänner igen. Jag mötte Sambon i dörren när jag kom hem ikväll. Han var på väg med Minsta till fäktningsträningen. Hans blick sa "är det ok?" Min blick svarade "vi glömmer det där".
Sönerna tycker inte om att vi bråkar. Minsta skulle till tandläkaren i morse. Jag visste inte om Sambon visste det men jag kunde inte fråga eftersom vi inte pratade med varandra. Jag väckte Minsta och sa att vi måste cykla till tandläkaren. Sedan hade Sambon sagt till Minsta att han skulle skjutsa honom med bilen. Det hade inte jag hört att han hade sagt. Puh, och suck och stackars Minsta! Han hade ju inte med bråket att göra. Klockan 10 ringde Minstas klassföreståndare till mig på jobbet. Minsta var ledsen. Det hade varit något litet tjafs mellan Minsta och några andra elever men det var utrett. Minsta hade sagt att han nästan inte hade ätit någon frukost(?) och nu satt Minsta och klassföreståndaren i matsalen så att Minsta fick äta smörgås och mjölk. Åh, så dum och elak jag kände mig då.
Förra veckan köpte Största eget hårschampo. Schampot har han förvarat på sitt rum mellan hårtvättarna. Igår kväll kom han och visade att flaskan var tom. Han hade glömt den på badkarskanten i fredags. Jag blev så ledsen. Ingen i familjen ville erkänna sig vara någon schampotjuv. (Sambon var synnerligen misstänkt eftersom han inte sa ett ord). Idag tror jag att Största och jag har kommit på varför schampot är slut. Det har runnit ut. Korken var nog inte riktigt på enligt Största. Det luktade väldigt mycket schampo i badrummet igår förmiddag enligt mig. Skönt att det blev utrett.
På torsdag slutar jag kl. 12. Då har vi arbetsplatsträff mellan kl. 13 - 15. Det är obligatorisk närvaro. Största vill att jag kommer på hans utvecklingssamtal trots att han har fyllt 18. Utvecklingssamtalet är kl. 12.30 på torsdag. Jag tänker säga på jobbet att det är obligatorisk närvaro på utvecklingssamtalet.
8 kommentarer:
Hur vet ni om ni bråkar om ni inte pratar med varandra? Eller....hur vet ni när det är slut på bråket så det är ok att prata igen?
Det är jobbigt att bråka. Vi bråkar oftare än vart 7 år, men det ligger där nånstans. Förutom en period som tog slut för några månader sen, vi bråkade flera gånger i veckan. Inte kul och inget att rekommendera. Tur man inte har ungar. Men Kalven och vita faran var inte så glada. Nu har vi slutat bråka. Skönt.
Fru Gårman här, förresten. I ny skepnad.
Jag tycker att du gör rätt som går på utvecklingssamtalet
Om han vill ha dig med är det det som går först - alltid! :-)
Annars älskar jag din beskrivning av ert liv, speciellt då jag träffat er alla. Ge alla en kram ikväll. Från dig alltså ;-)
Känns som ni fixar det där bra, ni är likadana. Själv är jag mer för att säga rakt ut och ifrån. Då funkar det väldigt dåligt om den jag vill säga det till går undan och är tyst. Utvecklingssamtal i skolan ÄR obligatorisk, speciellt när vuxna barn vill ha med föräldrarna.
Och jag tänker säga att jag älskar att titta in här och läsa dina underbara inlägg!!!!
ALLT känns igen ju´...
SJÄLVKLART ska du säga att det är obligatorisk närvaro i skolan!
K
R
A
M
Det är jobbigt att bråka - skönt att ni är vänner igen!
Klart att du ska gå på utvecklingssamtal om största (och du) vill det!
Är också urdålig på att bråka. Så det sker väääldigt sällan. Och vi försöker ju att göra det när barnen inte är hemma. Förstår din ångest när Minsta mår dåligt. Det tar på mammahjärtat - och det dåliga samvetet glöder. Men allt går över, och ungar är klokare än man tror. Pöss!
Skicka en kommentar