söndag 12 september 2010

Det regnar och jag gråter

Jag har varit ute i regnet och grävt. Jag blev blöt ända in på trosorna. Jag har slitit och dragit och hackat och spettat och bänt och vridit och fan och hans moster men den sista busken sitter som berget. Jag får inte bort den och jag blir så frustrerad och arg. Jag upptäckte att jag hade huvudvärk (vätskebrist?) för vid varje spadtag så blixtrade till i huvudet också. Aaaaaaaaaaarghhhhhh!!! Jag tycker inte om att behöva ge upp! När regnet har avtagit så måste jag ut igen och fortsätta. Det vore perfekt att så gräs nu när det regnar men då måste busken bort först för jag ska ersätta alla buskarna med gräs.
Sambon kan inte vara ute och spika panel eftersom det regnar så. Han har tur för det är fotboll på TV. Jag har bara otur. När jag gick förbi diskmaskinen nyss så slog jag foten i diskmaskinsluckan. Jag skrek till så att Sambon ropade och frågade vad jag höll på med. Jag hade tårar i ögonen redan innan den smärtan och nu gick de inte att hålla tillbaka. Två tårar trillade ned för min vänsterkind. Jag har svårt för att gråta och gråter  väldigt sällan.
Äppelkakan som Minsta gjorde blev väldigt god.

Efterlysning 1:
Liten gul nalle (cirka 30 - 40 cm hög) med blå snickarbyxor med stjärnor på (tror det var stjärnor på dem). Nallen heter Knickedicken (tror inte att jag hittade på namnet själv utan han hette så när jag fick honom någon gång i början av 70-talet). Är det någon som vet vad det är för nalle jag menar? Är det någon som har eller har haft en sådan?
Det var min favortinalle när jag var liten och jag saknar honom.
Efterlysning 2.
En docka, 70-80 cm hög, med armar och ben som inte är rörliga. Hon har påmålat vågig blont hår och blå ögon. Hon heter Josa. Det namnet har jag hittat på själv. Hon var min favoritdocka men hon kidnappades av en av min mammas dagbarn i början/mitten av 70-talet och har varit borta sedan dess. Har du sett henne?

8 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Åhh.....lilla vännen då. Jag tröstar dej lite härifrån, så...så...så...hysj, allt ska bli bra igen...

Malla sa...

Kära du! Gråt några tårar till i alla fall. Jag gråter inte heller men ibland måste man. Liksom få ut allt som samlats inom en.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig med dina efterlysningar men jag kan nog inte det. Lovar att hålla utkik!
1000 kramar till dig!!

Mika sa...

Var det du som tappade ett armband också??? I så fall undrar jag om du tappade i malmö vid tågstationen...? Jag kan inte hitta tillbaks till den personen som jag läste om... som tappade armbandet... *suck*
Men om det var du så finns ett armband inlämnat till polisen nu... och om det är du så måste jag säga att världen är liten. Eller i alla fall malmö station. Lycka till med knickedicken!

Shamrock sa...

Nej Knickedicken har jag inte sett. Men min vita nalle ligger på vinden - du kan få låna honom så länge (han har en blå rosett om halsen och är väldigt luggsliten)

Knasterfaster sa...

Osloskånskan: Nu känns det bra igen, tack!
Malla: Jag hatar att be om hjälp också men Sambon kom och hjälpte mig gräva upp halva busken. Den andra halvan hade jag lyckats få upp själv. Han var så imponerad av att jag hade lyckats få bort alla de andra buskarna helt själv! Tur jag har Sambon nu när jag inte har min nalle. :)
Mika: Oj, nej tyvärr har jag inte tappat något armband. Det hade ju verkligen varit ett sammanträffande!
Shamrock: Jag har Sambon. Jag tröstar mig med honom så länge. Han duger bra.

Fru Venus sa...

Men gullevännen, torka tårarna och krama om sambon lite tills nallen och dockan dyker upp. Mailar dig nu ;-) KRAM

Knasterfaster sa...

Fru Venus: Ibland vill man bara vara en liten flicka igen. Det gjorde fruktansvärt ont i foten som jag slog i. Nu är jag ok igen. Jag har sått gräs och planterat plantor också, så nu har jag gjort det jag hade tänkt göra i trädgården idag!

Lysande ögonblick! sa...

Fina du! Gråter också väldigt sällan, men ibland kan det vara det bästa sättet att bara få ut sig skiten. Måste ha varit superfrustrerande där ute. Hoppas du får revansch snart! En stor kram från mig.