Hos oss är det sällan några planerade middagar (förutom de veckor då vi har Linas matkasse då förstås). Det är oftast Sambon som handlar maten lite på måfå och jag som lagar den efter principen man tager vad man haver. Maglagningen börjar oftast med frågan "vad blir det för mat?". Det är lite random vem i familjen som ställer den frågan. Svaret är nästan alltid "vet inte" och det brukar vara jag som svarar det. Frågan "vad blir det för mat?" brukar fungera som en signal om att det är dags att bege sig ut i köket. Väl där öppnar jag i tur och ordning kylskåp och skafferi för att inventera innehållen. Sedan brukar det ta en sisådär 2 - 3 sekunder tills min hjärna har komponerat en meny. Ikväll blev det helstekt fläskfilé som marinerats i sweetchilisås, räfflad potatis och bearnaisesås, tomatsallad och juice. Nej, vi brukar inte äta fläskfilé till vardags men detta var vad min hjärna registrerade och komponerade ikväll så det var bara att tacka och ta emot!
Vi äter oftast vid 19-tiden. Ibland är jag så trött så trött när jag ska börja med matlagning. Då brukar jag tänka "Jag lagar bara maten. Någon annan får duka och göra sallad". Någon annan var Största och Mellan ikväll eftersom Minsta var på fäktning och Sambon på gymmet. När maten är i det läget så att den sköter sig själv en stund, ikväll var den i ugnen, så tänker jag "varför bråka och tjata, jag gör salladen så kan de komma och duka sedan". Så gör jag sallad. Sedan lägger jag fram besticken. Så tar jag fram tallrikar. Så ställer jag fram glas. Då är det nästan dukat. Då ropar jag "maten är klar, varsågoda!".
2 kommentarer:
Lite så där är jag med. Äh jag gör det själv... fast det är roligare om alla hjälps åt.
Lyxig måndagsmiddag!
Singelmamman: Det är mycket roligare att göra saker tillsammans.
Skicka en kommentar