När jag var ett litet barn hade jag inte så många regler och förbud att rätta mig efter. Det var kanske för att jag nästan alltid gjorde allt på rätt sätt. När det blev kväll och jag började känna mig sömnig så sa jag:
-Jag är trött. Jag går och lägger mig jag.
-Gör det. Sa min mamma då.
Min pappa deltog inte så mycket i min uppfostran. Han borstade mitt hår eftersom det var han som ville att det skulle vara långt. Mamma tyckte att det var jobbigt med tovorna. Pappa var bäst på att sätta i mina örhängen utan att det gjorde ont. Jag fick ta hål i öronen på min 7-års dag. Det gjorde en granne som bodde två våningar ned i samma trappuppgång som oss. Med två isbitar, en tändsticka och en gigantiskt stor synål.
Min bror som är fyra år äldre än mig tyckte att det var orättvist att jag aldrig måste gå och lägga mig på kvällarna som han var tvungen att göra. Mamma försvarade det med att jag alltid gick och la mig när jag var trött och dessutom hade jag inte börjat skolan ännu.
När jag var i tonåren berömde mammas väninnor mig. De sa:
Så duktig "mitt namn" är som inte har börjat röka.
Så svarade mamma alltid:
- Nej, inte än ja.
- Mamma, nu är jag 43 år, jag har fortfarande inte börjat röka.
Pappa hade en regel:
- Man ska äta när maten står på bordet.
Det betydde att vi var tvungna att passa mattiderna för annars skulle vi bli utan mat.
En gång, jag var kanske 5 år, var jag ute och lekte och missade att gå in och äta när maten stod på bordet klockan halvfem. Det måste ha varit en torsdag för det var pannkakor till middag. När jag kom in var middagen över. Pannkakorna var kalla förstås. Kall mat är inte god. Eftersom jag var fräck nog att både komma för sent och vägra äta de kalla pannkakorna så blev pappa fruktansvärt arg på mig. Jag kastade de kalla pannkakorna lång in under mammas och pappas dubbelsäng. Jag vet hur det smakar att ligga på golvet under en säng och äta kalla pannkakor med damm och salta tårar.
I en liten röd stuga på landet en bit utanför stan bodde en av mina morbröder. Där hade han bott ensam sedan mormor dog. Ibland ringde morbror Pelle och sa:
-Ta hit jänta nu för jag har kokt kräm.
Då åkte alltid mamma, pappa och jag till honom för att jag skulle få äta varm rabarber-, äppel- eller vad det nu var för kräm. Det är gott med varm kräm med mjölk.
13 kommentarer:
Duktiga. Fina du. Minnen.
Jag hade inte heller så mycket regler. Kanske mest för att mamma sket i vilket. Men jag har inte ätit dammig pannkaka under sängen.
Rökningen är ytterligare en sak vi har gemensamt, däremot har jag inte ätit kalla pannkakor under den säng
Min mormor kokte också mycket kräm, fina minnen.
Vad fint det är att tänka tillbaka. Du beskriver så bra. :)
Ser scenen framför mig. Där du ligger under sängen med rödgråtna ögon och äter kall pannkaka. :)
Våra minnen kan ingen ta ifrån oss - visst är det fantastiskt att plocka fram dem emellanåt! Du uttrycker dig väl - vi förstår precis!
Hemma hos mig stod maten också på bordet halv fem, den tiden skulle man passa. För övrigt hade jag heller inte just några regler att rätta mig efter. (Men jag var också kvällstrött och la mig alltid tidigt - alldeles frivilligt!)
Jag kan tänka mig hur du var som barn :-) jag har också varit med om "pannkaksvarianter", men jag försökte undvika dom då även bältet åkte fram. Nu ska jag lägga mig, trött i kubik. Nattikram
Krakel: TACK!
Fru Gårman: Varma pannkakor på en tallrik vid ett bord är godast!
Shamrock: Det är kanske inte så många som har ätit pannkakor under sängar.
Osloskånskan: Kräm är gott!
Alexandra: TACK! Jag var liten och smal med kort ljusblont hår. Ser du det?
Karin: TACK! Tänk att vi åt så tidigt som halv fem. Nu äter vi tidigast halv sju.
Fru Venus: Jag minns inte om han slog mig. Minns bara att han blev så arg den gången. Usch ingen ska behöva ha minnen av att ha blivit slagen. :( Natti.
Åh, vad du väcker gamla minnen...=)
Krämen t ex, mamma kokade mycket sådan. Hos oss var det alltid middag kl 5, var man fem minuter sen var det sura miner.
Härliga minnen... och härliga regler. Det låter som du fick frihet under ansvar... och mycket god mat!
Kram
Mika
Nilla: Min mamma brukade göra fruktkräm på torkad frukt. Det var gott! Varm förstås!
Mika: Har man inga regler att bryta emot så sköter man sig... ;)
Min mamma var duktig på att laga mat för det mesta - precis som jag.
Vad fint du skriver. Jag tycker barndomsminnen kan vara så sorgliga fast det är fina minnen. Bara för att det är så längesen på nåt sätt.
Skulle inte du som har så många läsare med tonåringar kunna göra ett inlägg med vad dina barn får hjälpa till med hemma, hur mycket och lite sånt, vad som ev krävs för att få sin månadspeng tex och vad som ingår i deras egen budget. Skulle vara intressant att höra hur folk gör... är ju lite ny på det här jag. :-)
KRAAAM!
Jonna: Tack. Håller med dig om att det känns sorgligt att tänka tillbaka på hur det var när jag var liten. Det känns som att det var en helt annan tid - och det var det ju förstås också. Så många som fanns då som inte finns nu och så mycket som har förändrats.
Jag har bloggat om det du bad om. :)
Skicka en kommentar