Minnen

Under min uppväxt på 70-80-talet bodde jag granne med en kvinna som älskade svensktoppsmusik. Hon spelade så högt att musiken hördes tydligt in till oss. Tack vare henne känner jag igen och kan sjunga med i ganska många av de gamla godingarna som t.ex "Så gick det till när farfar var ung". "Då går jag ned i min källare". "Ring ring - bara du slog en signal" och "Syster Jane"


Någon gång i slutet av 80-talet åkte jag på konferens med jobbet.Vi åkte till Åland. Där bodde vi på hotell. Vi bodde på ett fint nyrenoverat hotell som jag har glömt namnet på. Jag minns att två av mina arbetskamrater hade fått höj- och sänkbara sängar på sitt hotellrum. Gissa om alla fick prova att åka upp och ned! På kvällen ville vi såklart gå ut och roa oss i Ålandsnatten. Vi letade och letade efter ett uteställe med ungdomar i vår egen ålder eller åtminstone med lite ungdomlig musik men det var lönlöst. Något sådant ställe hittade vi inte. Det spelades bara dansbandsmusik och ställena drällde av gamla gubbar i skjorta och kavaj. Till slut gav vi upp och gick in på ett sådant där ställe. Oj, oj oj vad jag och M och T fick dansa den kvällen! Jag vet inte om jag minns helt rätt men som jag minns det så spelade bandet låten "Guldbruna ögon" om och om igen. T, M och jag dog nästan av skrattattacker varje gång de kom till stället där de sjöng "så blå kan de aldrig mer bli". Nostalgi.