Föräldralös

Jag är föräldrlös. Det har jag varit i 6 år nu. Min mamma dog när jag var 28 år och min pappa när jag var 36 år. Mina mor- och farföräldrar dog också tidigt. Morfar dog redan 1947 och farfar dog också långt innan jag var född. Min farmor levde till jag var 2 år tror jag och mormor dog våren innan jag fyllde 7 år. Jag minns dem knappt. Jag ville skaffa barn tidigt för att mina barn skulle få växa upp med mor- och farföräldrar men det blir inte alltid som man har tänkt. Jag var 26 år när min äldsta son föddes och han var bara 2 år när hans mormor dog. Jag vet inte varför jag just idag kom att tänka på att jag är föräldralös. Min sambos mamma lever men hans pappa dog 1995.

Sedan igår har jag fått lite nya arb.uppgifter att utföra. Det är en annan avdelning som ligger efter och ville ha hjälp så nu skall jag hjälpa dem den här veckan. Jag sitter t.o.m. på en annan plats. Det känns bra att få göra något nytt och träffa lite andra människor. Vi hade avdelningsmöte på min avdelning idag. Jag sa nästan ingenting. Känner inte att det är värt att jag säger något. Min chef förslog att jag flyttar upp till rummet mittemot henne för det kommer att bli ledigt den 1 sept. Det känns lockande men jag vet inte hur det skulle fungera rent praktiskt. Jag måste tänka igenom det. Samtidigt så känner jag att jag absolut inte vill vara kvar där jag är om det fortsätter att vara som det är. Jag tror att det är svårt att göra någonting åt att personkemin inte stämmer. Jag känner att antingen så flyttar jag upp till administrativa korridoren eller så byter jag jobb helt och hållet. Det senare är väl kanske inte det lättaste men dyker det upp något ledigt jobb så...Jag har varit där jag är i 7 år nu så det är väl hög tid att göra något annat nu innan man blir så gammal att ingen vill ha en.