Vaknade med en ovanlig känsla. Deppig. Har inte lust att göra någonting alls.
Solen skiner. Vi åt frukost ute. Sambon krattar i trädgården nu.
Hade tänkt springa idag igen men det kommer jag inte att göra. Vill bara gömma mig. Känner mig ful, fet och misslyckad.
Varför fick jag den här känslan nu då?!
Tappade en bit av en tand igår. Jag tror att det är därför. Känner mig gammal när kroppen börjar falla i bitar.
6 kommentarer:
Usch, hoppas att du mår bättre vartefter dagen går!!
Styrkekramar till dig!
Jag känner likadant. Kan det vara vår ålder?
Ojdå. Hur ska jag känna mig då som blev av med en hel tand!? Kanske du känt dig gladare efter springturen, du är ju så attans duktig! KRAM!
Dumma känsla. Men de behövs för att vi ska uppskatta det braiga.
Håller med. Den känslan är inte rolig. Men Fru Venus har rätt om din duktighet och Sus har en poäng. Men känslan kan vi nog inte hindra från att poppa upp då och då.
I mitt huvud: Tack för styrkekram
Shamrock: ja, det tror jag att det är.
Fru Venus: hur känner du dig? Är jag duktig? När då?
Sus: du har så rätt!
Singel: jag får vara glad att den känslan inte poppar upp så ofta hos mig.
Skicka en kommentar