Under dagen idag har jag vid två olika tillfällen hamnat i diskussion med olika arbetskamrater om det här med ekonomi. En arbetskamrats mans arbetskamrat har nyligen vunnit 20 miljoner! Jag tror att vi som satt där runt bordet var ganska eniga om att det var synd om honom. Det måste vara jättesvårt att sätta sprutt på alla miljonerna och hans barn kan bli kidnappade i ett utpressningsförsök. Stackars honom. I ett annat sammanhang enades vi om, att den som åker till storstaden för att shoppa och förhandlar sig till den grad, att alla kassar hen till slut bär på väger ett ton, vilket får till följd att hen får en muskelinflammation och måste göra sjukgymnastiska övningar, är det inte ett dugg synd om. Hen får skylla sig själv.
3 kommentarer:
Ja, någon måtta på empatin får det vara. Om inte någon vinner typ 20 miljoner, alltså, för det verkar riktigt jobbigt. Jag vet en som fick flytta och skaffa hemlig adress pga av kidnappningsrisken. Hon hade både barn och barnbarn och ville ha kvar.
Om vinsten hade jag hållt tyst. Och även om att jag hade skadat mig av ren dumhet. Kram
Hahaha... Jag hade nog haft svårt att hålla tyst om en sån vinst jag.
Skicka en kommentar