Det var en gång ett knaster som inte hade en endaste vän. Ingen att ringa till och ingen att fika tillsammans med. Det var så trist. Då började knastret att blogga och hon kallade sig för Knasterfaster. Med tiden fick hon många vänner. Två vänner visade sig bo nära, i samma stad. Nilla och Susanne. De blev hennes "fika med och ringa till"-vänner, "hålla i handen när åskan går"-vänner. Knasterfaster känner sig inte ensam längre. Snipp snapp, sagan tar aldrig slut.
Här tänkte jag beskriva mina två vänner men det här inlägget skulle bli så långt då och jag tror inte att ni skulle orka läsa. Jag orkar i alla fall inte skriva om hur fantastiska och kreativa jag tycker att de är. I alla fall inte nu. De ger mig inspiration tänkte jag skriva men jag återkommer till det.
Om ni vill se ett smakprov på Susannes kretivism så kan ni titta in här MarthaMildred. Kläddedesign är bara en bråkdel av allt som hon sysselsätter sig med.
4 kommentarer:
Bloggandet är sannerligen fantastiskt!
En sån härlig historia!
Jag minns när du och minsta kom över en sommarvecka, din första "träff" :-)
Hajv fajv på det!
Skicka en kommentar