Blodtryck 154/92

Jag mår tydligen inte så bra. Igår när jag lämnade plasma så kände jag mig konstig så de avbröt tappningen och tog mitt blodtryck. Det var 154/92. Det är tydligen för högt. För knappt två år sedan vet jag att jag hade 120/70 när jag mätte det på företagshälsovården. Jag tycker att det här känns jättejobbigt. Det känns som om jag har använt min kropp till en soptunna. För det är väl jag själv som "ådragit" mig det höga trycket. Jag rör för lite på mig och äter för ohälsosamt. Hur högt hade det legat om jag hade rökt och druckit mer alkohol? Min pappa hade sin första hjärtinfarkt strax innan han fyllde 40 men han rökte två askar cigaretter om dagen. Jag har ju aldrig rökt. Detta känns så orättvist det här. Mamma dog av en hjärtinfarkt när hon var 59. Hon hade cancer också men dödsorsaken var en hjärtinfarkt. Pappa var hjärtsjuk från det jag var 7 år tills han dog när jag var 36 år. Han hann ha flera infarkter och opererades tre gånger med by pass. Jag vet inte hur många "ballongsprängningar" han hann göra. Jag har beställt tid på vårdcentralen. Ska dit på torsdag nästa vecka. Har det här blodtrycket något att göra med hormoner/min tidiga övergångsålder att göra? Har det med stress att göra? Jag vet inte hur mycket för högt det är. Det kanske inte är så farligt? Jag känner mig så förbrukad och som en sämre människa som inte har haft vett att sköta om min kropp bättre. 1000 tankar snurrar i huvudet kring detta. Det är klart att jag är påverkad av hur min pappa mådde. Hans sjukdom påverkade ju hela min uppväxt. Jag oroade mig ständigt från det han blev sjuk tills dess att han dog, i 29 år, för att han när som helst kunde dö. När jag hörde ambulanssirener när jag var barn så var jag orolig ända tills jag var säker på att det inte var pappa de hade åkt iväg med. Jag kände bara en stor lättnad när han äntligen dog. Jag förstår att det kan låta konstigt men det är helt sant.