Jag har skrivit tidigare här på bloggen om att jag är föräldralös. Jag var 28 år när min mamma gick bort i cancer. Hon hade varit sjuk i knappt ett år. Det tog väldigt lång tid innan man hittade orsaken till att hon mådde dåligt. Det kan ha varit så att hon inte berättade för mig hur sjuk hon egentligen var. Det vet jag inte. För mig var hennes dödsfall helt oväntat. Hon opererades för cancern och fick en hjärtinfarkt och avled strax efter operationen. Min pappa dog för för 5 år sedan. Han insjuknade när jag var 7 år. Han var knappt 40 år när han fick sin första hjärtinfarkt. Han åkte in och ut på sjukhus. Gjorde bl.a. 3 bypassopertioner och hur många ballongsprängningar vet jag inte. I nästan 30 år levde jag med oron för att han skulle dö när som helst. Varje gång jag hörde ambulansirener så var jag orolig tills jag visste att det inte var pappa som legat i den... När han dog så kände jag bara en stor lättnad. Han fick prostacancer och dog faktiskt av den.
Mamma dog precis innan jul. Jag kände inte riktigt att jag hade rätt att sörja henne. Det var ju pappa det var synd om. Det var vad alla förmedlade till mig i alla fall. "Ta hand om pappa nu". Min bror var separerad med 3 barn. Mina äldsta söner var knappt 3 och 1 år. Jag kände att jag var tvungen att fixa till en bra jul för dem. Jag var ju den enda vuxna kvinna i familjen.
Jag har jag saknat min mamma väldigt mycket. Har inte haft någon att ohämmat skryta berätta om mig själv och mina barn för. Hon älskade sina barnbarn väldigt mycket och ville höra om minsta lilla som de hade gjort eller sagt. Känner lite extra saknad så här i lucia- och jultider. Jag reder mig.
3 kommentarer:
Men åååh. Ja det är väl klart du saknar dem. Det är en massa motstridiga känslor som uppstår vid såna här tillfällen när hela livet vänder blad. Lättnad, frustration, sorg... allt i en salig blandning. "Sorg är som att sträcka sig efter någon som alltid funnits där, bara för att upptäcka att när jag behöver henne/honom ännu en gång finns hon/han inte längre/fortfarande inte där"
Jag finns en mailadress bort om det nångång är något.
KRAM!
Tack Jonna!
Kommentar till ditt inlägg 12 dec 2009.
Känner igen mig.
Min mamma dog också helt oväntat. Fullt frisk ena dagen, hjärndöd nästa. Den dagen hade jag 3-årskalas för Fanny. Helt absurt, men jag kände liksom du att jag inte kunde förstöra kalaset för henne som hon ju sett fram emot. Trots att mormor inte kunde komma. Jag var i chock. Dagen efter kalaset kopplade de ur respiratorn.
Min pappa lever fortfarande men jag har liten eller ingen kontakt med honom.
Skicka en kommentar