Minsta och jag hade planerat att han och jag skulle shoppa kläder åt honom idag. Men så sms:ade min promenadkompis och frågade om vi skulle promenera i solskenet. Det ville jag. Minsta fick shoppa ihop med Sambon istället. Som ni ser på bilden gick det bra. Nya kläder från topp till tå.
De bästa stunderna i livet är gratis! Jag är så glad att jag har min promenadkompis. Förutom att vi promenerar så pratar vi förstås. Om allt. Jag förvånas ofta över att vi tänker och tycker så lika för utåt sätt är vi väldigt olika. Vi har varit bekanta sedan min Största och hennes Äldsta gick i förskoleklass. Största och Äldsta gick i samma klass tills de gick ut 9:an. Faktiskt är det ändå tack vare mitt bloggande som vi har lärt känna varandra. Hade jag inte bloggat så tror jag inte att vi hade blivit de vänner som vi är nu.
3 kommentarer:
Hos mig kan man inte promenera, det är alldeles för halt. Man får liksom balansera fram försiktigt och hoppas att man inte halkar
Coooool kille;-)
Härligt att ha en vän som man kan känna så där med!!
Kraaam
Ja dessa bloggvänner som blir vänner för livet!
Skicka en kommentar