Ofrivilliga åsikter

Igår åt jag lunch tillsammans med några kvinnor som jag inte träffat tidigare. Vi pratade om stölder och inbrott och apropå det(!?) så sa en av kvinnorna "igår när jag skulle handla på Body shop så arbetade det en heltäckt kvinna därinne!!!" "Förfärligt" "Det går ju inte för sig". Jag frågade om man inte såg hennes ögon om inte de var vackert sminkade. "Nej så var det inte". Då sa jag att Body shop har ju mycket mer än smink, hon kanske använder deras bodybutter eller så. I det här läget började de andra kvinnorna lägga sig i samtalet om att "ta seden dit man kommer" osv. Jag blev bara så trött!!! Jag orkade inte göra mig besvärlig och käfta emot. Plötsligt hade deras åsikter blivit mina också eftersom jag inte sa emot dem. Det kändes hemskt. Någon sa att hon läst i tidningen att en föreståndare på en förskola någonstans hade slöja på sig då hon arbetade. Hon sa "jag skulle vägra att placera mina barn på det dagiset" och någon annan sa "barnen kan ju bli rädda och tro att det är ett spöke". Men hallå!!??? Barn kan vara korkade men inte mer korkade än sina fördomsfulla föräldrar. Det är väl bra att redan som liten få se hur olika men ändå lika vi människor kan vara!? Visst är det jobbigt när det förutsätts att man tycker på ett viss sätt om något? Ibland är det liksom lönlöst att försöka hävda sin åsikt för de andra hör inte vad man säger bara för att de är så säkra på att alla andra tycker precis som de. Någon mer än jag som upplever detta då och då?