fredag 21 oktober 2011

Hej på er sötnötar!

Egentligen sover jag nog nu. 
Jag har aldrig arbetat i affär. Det måste var väldigt trist att jobba i en affär om det kommer väldigt lite kunder. Om jag öppnade en affär så skulle jag sälja nyttiga saker som alla behöver. Sakerna skulle aldrig bli gamla och oanvändbara. Det skulle inte vara saker som man tröttnar på. Produkterna skulle inte göra någon skada alls på miljön och alla skulle bli glada av att äga dem. Självklart skulle alla som ville ha mina saker ha råd att köpa dem. I ett hörn av min affär skulle jag ha ett lite fik med världens godaste hembakta bullar och kakor. Där skulle det finnas en bokhylla med fylld med böcker. Mina kunder/cafegäster skulle kunna välja sig en bok och ta med sig den hem helt gratis. Det skulle finnas en sandlåda nedsänkt i parketten där småbarn kunde sitta och bygga sandslott. 
Idag har jag stått i kassa/receptionen på jobbet. Det gör jag med skräckblandad förtjusning. Idag har jag haft cirka 60 besökare. Det finns väldigt många olika sortes människor. De flesta är trevliga. En del är glada. Många är väldigt gamla. Några tror att jag är tankeläsare. Då står de bara och glor på mig eftersom de tror att jag vet exakt varför de står där bara de kommer på rätt tid. De ser ut at tycka att jag är korkad när jag frågar vem de är. Väldigt många rabblar sitt personummer så snabbt som om de tänker slå något slags hastighetsrekord. Det är tur att jag är snabb i huvud och fingrar då. Hinner jag inte med brukar jag be om att få se leg.
Sambon var hemma redan vid lunch idag. Han hade städat ganska mycket när jag kom hem 17.30. När jag kom hem åkte vi och handlade nya krukväxter. Det behöver vi gör varje höst. Krukväxter klarar inte av att vara utan vatten en hel sommar och vi klarar inte av att komma ihåg att ge dem vatten. Vi köpte även en ny pläd och två nya soffkuddar. Kuddarna matchar tavlan som vi har ovanför soffan! 
Sambon tackar för gratulationerna. Han tyckte att tårtan var god. Jag tyckte att den var "sådär". Ni förstod väl att det vita på tårtan var ett sådant där marsinpanlock på rulle som går att köpa i affär? Den lilla rosenknoppen hade Minsta knopat ihop hel själv och citronmelissbladen plockade han i vår trädgård. Det var jag som pudrade över florsockret.  

3 kommentarer:

Malla sa...

jag rabblar mitt persnr rätt snabbt men det är för att jag tycker det är så lätt :) Samma sak med mitt mobilnummer.
Jag har förresten tappat alla min kontakter including you, så om du ids kan du skicka ditt nr som ett sms till mig, visst har du mitt nummer som börjar på 0766?

nillas liv på pinnen sa...

Jag skulle kunna hoppa in och byta av dig ibland när du är trött på alla konstiga människor. Jag gillar konstiga människor och känner mig viktig när jag slår in saker i en kassaapparat och frågar efter leg. Jag har jobbat i kassa så jag vet.

Knasterfaster sa...

Malla: Vissa börjar rabbla personnumret två steg innan de kommer fram till luckan. Det tror jag inte du gör. Jag har inte ditt nummer. Jag har mejlat dig.
Nilla: Jag sms:ar dig så kan du komma och byta av mig på fredagseftermiddagar när jag behöver fika. Du verkar kunnig. Tyvärr har vi ingen kassaapparat i verklig mening. Vi har "apparaten" på datorskärmen. Det lär du dig snabbt!