Fredag igen!

Det råder meningsskiljaktighet mellan mig och en person på mitt arbete. Vår ståndpunkt skiljer sig rejält. Den här personen tycker att det är helt ok att personal inom vården får vissa förmåner, som att t.ex. erbjudas en tid före patienter som som väntat i månder på att få komma till vår mottagning. Jag sa att om jag behöver söka vård så vill jag behandlas precis likadant som alla andra patienter, jag vill inte ha några förmåner eller särbehandlas bara för att jag är sjukvårdsanställd. Det finns väl något som heter rättviseprincipen och människovärdeprincipen? Idag blev jag nästan lika upprörd som när en rådman på länsrätten där jag arbetade för många år sedan apropå kvinnomisshandel sa ungefär "det som händer mellan man och kvinna inom hemmets väggar är deras ensak" och underförstått inget som han som rådman brydde sig om!!! Uttalandet följdes av ett belåtet skratt tillsammans med en av de andra rådmännen..! Sjukt, eller?!

13-årigen kom och besökte mig på jobbet idag. Det kändes lite jobbigt för personen som jag hade en diskussion med är också smått "allergisk" mot barn. Jag får nog kommentarer om besöket på måndag... 13-åringen stannade bara under min lunch och sedan åkte han hem igen. Var tvungen att åka bussen hem från jobbet, vilket jag helst inte gör. Jag cyklar för det mesta. Bussen var drygt 20 minuter försenad som vanligt. Gissa varför jag helst inte tar bussen!? När jag kom hem gjorde 13-åringen kaffe till mig! Är det någon som har ett arbete att erbjuda mig??? Skall jag arbeta kvar med en person som jag överensstämmer så dåligt med? Jag kan tänka mig en månadslön på 16 - 17 000. (Mitt yrke är trots två års universitetsstudier ett låglöneyrke och landstinget jag arbetar har de absolut lägsta lönerna i hela landet).